Sida 90
III. Sardanapal
f- ---------------------------* hon nu skulle kunna förödmjuka denna med hjälp af sin rikedom. Därför slog hon upp sin fönster- lucka, bakom hvilken hon suttit och sett allt genom en springa, samt kastade utan ett ord tio silfver- mynt på gatan. Väpnaren berömde hennes godhet, och så snart han upplockat mynten, vände han oxen och körde in på hennes gård. — Lås porten och skicka bort tjänarne, — föreskref han. — Med en sten skall jag slå spanten af tunnan, så att vinet får rinna ut öfver gården. Du behöfver endast se det, o Sarahat, för att glömma all din bittra saknad efter en dyrbar make. Hon gjorde utan invändningar som han be- gärde, och redan dundrade en sten i hurtig dans- takt mot tunnans vidjespant. Brakande föllo kim- marna i sär. Den vackra Sarahat, hvars svarta skjorta var öfversållad med stjärnor af blank tråd, hade röd- gult hår, som hängde i en tjock fläta ända till bältet, och hennes fötter voro de hvitaste och minsta, som trampat Ninives mattor. Hon tog en bägare för att dock åtminstone uppsamla några droppar af den kostbara saften. Men då hon höll den tätt intill kärlet, såg hon med förskräckelse att en hand i stället för en 90
Källa: Project Runeberg ·