Sida 91
III. Sardanapal
vinstrâle lyfte sig mellan spillrorna och fattade om bägaren, hvilken hon i sin förvirring icke heller kom sig för att släppa. — Var icke rädd, — sade väpnaren. — Det är palmvinets ande. Det händer ibland, ehuru mycket sällan, att palmvin tar mänskligt utseende, när jag slår sönder en eller annan af mina tunnor, som blifvit mer än vanligt frikostigt betald. Stå endast lugnt stilla och låt palmvinets ande krypa ur sitt fängelse. Sarahat, hvilken hade den mjuka fyllighet och rosenfärg som endast de rikaste lyckades erhålla, dröjde framåtböjd bredvid vagnen under det att palmvinets ande reste sig i sin präktiga rustning. Hjälmens bin och bröststyckets grinande människo- ansikte med smaragder blänkte i solskenet, och hon tyckte sig aldrig ha sett något så präktigt. Palmvinets ande lyfte henne genast på skuldran och bar henne in i huset. — Du skall stanna här som väktare, — sade han till väpnaren. — Om du letar bland kvistarna på vagnen, skall jag där i händelse af nöd fram- trolla två lansar och två svärd. Huset bestod af ett enda stort och mycket högt rum, på alla sidor omgifvet af uppmurade liggbänkar. Dessa hade dock endast en fots höjd
Källa: Project Runeberg ·