Sida 118
Unionen under Margareta och Erik. 1389—1434
stort sjukhus och ett helgeandshus; hela staden lemnades år 1419 af konung Erik som pant åt en svensk ädling for ett lån af 3000 mark silfver. På en holme vid inloppet till Slätbaken och således till skydd för Söderköping låg Stegeborg (Stäkeborg), som af drottning Margareta inlöstes från en tysk fogde. Längre ut, på landet mellan vikarna, låg det befästa Rönö, som genom drottning Margaretas testamente åter tillföll linköpingsbiskopame.
Många af Sveriges förnämligaste* ätter hade i Östergötland sin fosterbygd och egde der ännu sina hufvudgods. Vid Borens södra strand ligger Ulfasa (Ulfasa), som tillhörde den heliga Birgitta och hennes ättlingar och sedermera öfvergick till herr Erengisle Nilsson af den så kallade hammarstadsatten (natt och dag på längden). Vid vestra stranden af Roxen låg Vreta kloster för nunnor af cistercienserorden; vid sjöns östligaste spets hade linköpingsbiskopame en beföst gård, Munkebod a. Sydvest från Linköping låg fästet Svaneholm. På Näsby, nära Stångåns mynning i Roxen, bodde åtminstone tidtals herr Knut Uddsson (af vinstorpaätten), häradshöfding i det kringliggande Åkerbo (Åkerbo) härad. På andra sidan Linköping, åt sydost, låg Askaby nunnekloster, hvilket år 1378 hade blifvit ödelagdt af en vådeld; längre bort, vid sjön Teden ungefär vid gränsen mellan slättbygden och den hög-ländare trakten, Ekhult, hvarest herr Sten Bosson (natt och dag) bodde. Än längre bort, vid vägen till Tjust, låg Åtvidabergs (Ätvedabergs) koppargrufva, som åtnjöt samma privilegier som Kopparberget i Dalarna. Mindre gynnade af regeringen voro jernhyttorna på Hellestadaberg, i nordvest från Glan.
Norrköping (Norrköpung) var under medeltiden icke af någon synnerlig betydenhet. Till dess stadskyrka hade Askaby kloster patronatsrätt. Helt nära staden, i Motala elf, låg Ringstadaholm. Godset tillhörde Bo Jonssons arfvingar, och hans testamentarie, den heliga Birgittas son herr Birger Ulfsson, riddare af den heliga grafven, afled der år 1391. Godset med dess fasta hus indrogs kort derefter till kronan. Från Norrköping gick väg till Södermanland öfver den illa beryktade Kolmorden. De vägfarande kunde vid sjelfva landskapsgränsen få hvila och, om så behöfdes, skydd i Krokeks kloster, tillhörigt bröder af johanniterorden.
Det af skogiga bergshöjder omslutna Värend intog i allmänhet en ganska afsöndrad ställning. Någon stad fans der icke, innan Vexiö (Växiö) år 1342 erhöll privilegier; jemte den ej synnerligen stora domkyrkan fiinnos der ett gråbrödrakloster och ett helgeandshus. Biskoparne hade i närheten ett gods, Kronoberg, hvilket under loppet af 1400-talet befästes. Gods funnos här tillhörande ätterna Hjärne (en gren af båtslägten), Natt och dag, Bjelke, Trolle m. fl. Trollarne bodde på Bergqvara (Biergqvara, i vexiötrakten), hvarest mot slutet af 1400-talet uppfördes ett högt och fast stenhus, af hvilket ruiner ännu qvarstå. I södra delen låg troligen Danaborg, ett af danskame uppbygdt täste, sedan kalladt Danasorg.
Norr om Värend låg Njndung (Niudung), omfattande den högsta delen af Småland, kring Lagans källor och öfre loppet af Ämmån. I den östra delen, i det fasta stenhuset på Hultaboda ö, bodde Erengisle Sunesson jarl. I midten
Källa: Project Runeberg ·