Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521

samma forbindelse som fogdarne på Kinnaholm och Elfsborg förut hade afgifvit. Herr Ture Turesson på det vigtiga Axevall stod i fortfarande brefvexling med herr Klaus Rönnov, hvilken han flitigt underrättade om konung Karls planer. Vestergotlands lagman, herr Bengt Gylta, en man af dansk härkomst, Skara stifts biskop herr Bengt Gustafsson (tre rosor), herr Lars Snakenborg pi Främmestad m. fl. hyllade den danske konungen, och vid det möte, som denne utlyste till Yarnhems kloster, antogo vestgötame lians anbud om ett stille-stånd som skulle räcka till den 1 augusti, vid hvilken tidpunkt de skulle taga honom till sin konung, så vida de dessförinnan icke hade fått undsättning af konung Karl. Betryggad i besittningen af Vestergötland, sände konung Kristiern en mindre afdelning af sin här till Tiveden, för att hindra konung Karls folk att tränga ned, och tågade med sin hufvudstyrka till Jönköping, hvarest den svenske fogden på Rumlaborg bespisade den uthungrade

22G. Ett inärsskepp. förande Erik den helige till Finland. Målning från 1400-talet, i Ösmo kyrka

i Södcrmnulaud.

dansk-tyska hären. En förtrupp sändes derifrån ut för att försäkra sig om passen genom Holaveden.

Men lyckan vände sig. Konung Karls egna s venner, som voro förlagda i Nerike, slogo den danska förposten vid Tiveden och ryckte ned i Vestergötland, och östgötabönderne under befäl af sin lagman herr Erik Nipertz (vapen, fig. 227), hvilken, liksom biskop Nils König i Linköping, fortfarande stod pä konung Karls sida, tillfogade den danska förtruppen på Holaveden ett känbart nederlag. Konung Kristierns folk i Jönköping tordes knappast lemna staden, emedan bönderne passade på och tillintetgjorde alla smärre truppafdelningar, som försökte göra ströftåg utåt landsbygden, och i lägret rasade rödsoten. Först började de tyska legotrupperne knota, så mycket mer, som det berätta-