Sida 301
Motstånd mot unionen. 1434—1470
och gods. Som de alla hade dragit sig undan till Danmark, Icunde dödsdomen icke verkställas.
Partistriderna inom landet fingo visserligen derigenom, att det ena partiet ville återställa unionen, en politisk prägel, men det tyckes, som om partiet ifrade för unionen förnämligast för att kunna bekämpa konung Karl. Främst af alla 'hans motståndare stå erkehiskop Jöns Bengtsson och herr Magnus Gren. Den förre kan icke hafva låtit sitt handlingssätt bestämmas af konungens regeringsåtgärder, ty han gjorde motstånd redan vid konungavalet, och hans uppträdande får helt visst sin förklaring deruti, att han var en orolig man, soin ej gerna ville rätta sig efter andra, men deremot ville sjelf styra, och som derjemte med grämelse såg, att hans egen ätt, representerad af fadern och farbrodern, skulle vika för en svensk storman af en annan slägt.
Genom sin höga och inflytelserika ställning i samhället hade han medel i händerna att mot konungen göra ett synnerligen verksamt motstånd. Med missnöje såg han mången af konungens regeringsåtgärder och undandrog sig mer än en gång att personligen deltaga i ärenden, vid hvilkas handläggning Sveriges erkebiskop var sjelfskrifven; han verkade så mycket mera genom ombud. Han var, när omständigheterna gingo honom emot, frikostig på försäkringar om vänskap, men äfven de mest bindande löften bröt han, när hans ut» sigter åter ljusnade. I detta handlingssätt låg till en stor del hans styrka. Okufligt envis uppgaf han aldrig de planer han en gång hade fattat, men han var för klok att när som helst drifva allt till det yttersta med fara att se planerna krossas och sjelf dela deras öde; i stället trädde han tidtals tillbaka, och när han icke kunde verka öppet, gräfde han hemligen under marken for sin mera öppne, men godtrogne motståndare. Han hade dessutom ett stöd i sina många och myndiga fränder, som delade hans missnöje med Karl Knutssons konunga-döme. Huru Oxenstjernor och Vasar vid denna tid uppträdde gemensamt, finner man bland annat af flere kyrkliga stiftelser som de gjorde, såsom när år 1451 nio herr Kristiern Nilssons barn och barnbarn i Upsala domkyrka stiftade, till förmån för hans själ, den s. k. fem undaprebendan 2. För deras ställ- * *
232.
Konung Karl Knutssons Stockholms-örtugar \
1 Fig. 230, Karolvs rex — Moncta stocholfmensis]; fig. 231, Karolvs rex — Moneta stochoifraensis]; fig. 232, Karoli rex s[ueorum] g[othorum] — Moneta stochol [mensis].
* Kristi fem unde (wunden) eller sår spelade under den senare medeltiden en mycket stor
Källa: Project Runeberg ·