Sida 343
Motstånd mot unionen. 1434—1470
Axelsson, på väg mot Vesterås, för att intaga dess slott, der herr Erik Nilsson förde befalet. Derifrån utfärdade »de fattiga friborna frälsemannen, köpstads-männen, bergsmännen och meniga allmogen» i Dalarna äfvensom fullmäktiga sändebud från Gestrikland (sigill, se fig. 263), Helsingland, Medelpad (sigill, se fig. 264), Ångermanland och Norrbotten, från Upland och Vestmanland, den 1 november 1466, en skrifvelse till konung Karl, i hvilken de bådo honom for Guds pinas skull förlåta all otrohet som varit honom bevisad och återvända till riket igen. De hoppades snart se Vesterås slott i sina händer och hade ombud nästan öfver allt i Sverige för att utbreda resningen. Den nyvalde vesteråsbiskopen och herr Nils Sture beseglade brefvet, på hvilket i öfrigt trycktes Vesterås stads och dalallmogens sigill (fig. 178). Brefvet öfverfördes till Finland af herr Johan Kristersson (vase) m. fl. Hoppet att Vesterås suart skulle komma i händerna på konung Karls vänner gick i fullbordan. Herr Erik Axelsson jemte flere af rikets råd skyndade till Vesterås och förmådde der herr Erik Nilsson (oxenstjerna) att afstå slottet derstädes åt herr Nils Sture äfvensom Örebro slott åt herr Gustaf Karlsson; detta senare slott behöll dock herr Erik Nilsson tills vidare, trots sin forpligtelse att afstå det.
Erkebiskopen, orolig öfver den framgång som konung Karls vänner sålunda hade vunnit, . plAstl uPP9tån(lel8e- Parti af ansag sig icke längre kunna sitta stilla. Han skänkt till Aspö kyrka, spridde under loppet af vintern ut, att han ville
företaga en pilgrimsfärd till Vadstena, men väl ditkommen underhandlade han med sina och biskop Kettils fränder. Sjelf for han sedan till herr Magnus Gren på Borgholms hus och derefter vidare till Danmark, men sände i stället herr Erik Karlsson (vase) till Upland att skydda erke-.stiftet och slå herr Nils Sture, som hade gjort sig till herre öfver de norrländska landskapen. Herrar Erik Nilsson och Erik Karlsson besökte herr Erik Axelsson i Stockholm, hvilken gaf dem idel goda ord, enligt Olaus Petris berättelse, »sade som de sade och lofvade hvad de begärde», dock allenast för att dermed vinna tid.
Nu följde för mellersta Sverige en tid af idel krigs-rörelser. Herr Nils Sture uppträder än i Helsinglaud, än i Vestmanland, än i Dalarna, än i Upland. Herr Erik Nilsson vinner en liten seger i Arboga och mötte sedan vid Kolbäcksån herr Nils Sture, till hvilken den tiden hade slutit sig herr Sten Sture (tre sjöblad). Herr Ivar Gren uppviglade bönderne i Fjedrunda, å andra sidan lyckades det herr Erik Axelsson, understödd af herr Gustaf Karlsson, uplandslagmannen, herr
262. Herr Nils Bosson Stures (natt och dag) sigill.
Källa: Project Runeberg ·