Sida 424
Riksföreståndarnes tid. 1470—1521
stan uteslutande af böndernes resning i Ditmarsken. Han ryckte in med en stor här i deras land, men hären led ett blodigt nederlag vid Hemmingstedt den 17 februari 1500 och fred vans först genpm bemedling af hansan. Han påbjöd vid samma tid rustningar mot ryssarne, som åter hade böljat oroa Finland, och underhandlade med den livländska orden om ett förbund.
Under tiden ändrade sig ställningen betydligt i Sverige. Redan år 1499 hade* herrarne Sten och Svante närmat sig hvarandra och år 1500 återvände den märklige doktor Hemming Gad från sin långvariga beskickning i Roma, och han arbetade med all ifver på att åvägabringa en försoning mellan herr Sten och hans förre motståndare. Hans bemödanden kröntes med framgång. Redan innan årets slut skildrar han förhållandet mellan herr Sten och herr Svante som ett förhållande mellan fader och son. Herr Sten hade nu åter så stort inflytande, att Linköpings domkapitel (i januari 1501) på hans forord valde doktor Hemming till sin biskop i ledigheten efter herr Henrik Tide-mansson.
Kort derefter var konungen åter på besök i Sverige, i sällskap med sin gemål. Yid ett rådsmöte som begyntes i Stockholm i februari inlemnade rådet en skrifvelse, i hvilken det klagade öfver konungens danska fogdar och fordrade uppfyllelse af föreskrifterna i Kalmar re-cess. Konungen lofvade rättelse, men sökte vid samma tillfälle att å nyo söndra de två Stu-rarne. Äfven af handlades vid detta tillfälle frågan om försvaret mot ryssarne, öfver hvilkas anfall på Sverige ett för konungen mindre behagligt ljus kastades genom en rysk beskickning, som under rådsmötet anlände till Stockholm och medförde storfurstens bifall till fån-garnes utlemnande, dock under påminnelse att kriget var begynt på konungens begäran, hvadan ryssarne hade honom att tacka för alla de förluster de hade lidit; äfven lät storfursten påminna konungen, att han nu, enligt tidigare löfte, skulle till Ryssland öfverlemna de omtvistade områdena i östra Finland. Det bevis svenskame härigenom fingo i sina händer, att de i hög grad hade sin konung att tacka för allt det lidande ryssarnes infall i Finland hade vållat dem, måste naturligtvis öka missnöjet med honom.
Kort derefter lemnade konungen Stockholm, som han sade, för att med sitt danska råd öfverlägga om rustningar mot Ryssland. Han åtföljdes af-sin gemål, af herr Sten Sture med flere. Efter några dagar fick han emellertid veta, att ett uppror hade utbrutit i Upland. Han återvände genast till Stockholm och inkallade rådsherrame att der möta sig.
339. Konung Hans' stockholmsörtug1.
340. Konung Hans’ vesteråsörtug 2.
1 Joh[anne]s dei g[racia] rex Sve[cie] — Moneta stochol[mensis].
2 Joh[anne]s dei g[racia] rex Sve[cie] — Moneta arosiens[is].
Källa: Project Runeberg ·