Sida 449
Riksföreståndarnes tid. 1470—1521
h vilka hade särskild anledning att vara förbittrade på konung Hans1. Under sådana förhållanden kan man icke finna det underligt, att herr Sten var ovillig att rätta sig efter herr Knut Eskilsson (baner), den äldre herr Stens trogne anhängare, som i ett bref af den 1 april 1512 bad honom akta sig för dåliga rådgifvare och i stället ansluta sig till rådet.
Dettas vilja gjorde sig fortfarande gällande med afseende på fredsverket. De svenska ombud som hade deltagit i halmstadsmötet infnnno sig, jemte ombud för hansan med flere, i Malmö, hvarest den 23 april bestämdes, att ombud från de tre rikena skulle mötas vid midsommam 1513, för att i enlighet med kjöbenhavnsfördraget af år 1509 antingen tilldöma konung Hans eller hans son Kristiern Sveriges rike eller ock tillerkänna honom en årlig afgift; blefve ombuden icke eniga, skulle några af hansestäderna uppträda som mäklare, och om de icke lyckades härmed, skulle de ansluta sig till den parten som ville hålla 1509 års fördrag; intill 1513 års möte skulle fred råda mellan rikena. Derest Sverige icke ville antaga ettdera af vilkoren, skulle liansan af bryta all handel med detta land. För öfrigt slöts vid detta tillfälle fred mellan liansan och Damnark, hvarförutan Liibeck förband sig att under de nämfflste tolf åren till Danmark betala en mycket betydande penningsumma.
Till den helige Eriks dag, den 18 maj, utlystes ett allmänt möte i Up-sala. Så väl rådet som herr Sten infann sig der. Erkebiskopen och de gamla herrarne hade sammankallat menigheten till stadens torg och tillkännagåfvo
Källa: Project Runeberg ·