Sida 454
Riksföreståndarnes tid. 1470—1521
Arvid Siggesson i Mora \ sökte öka det i detta land utbredda missnöjet, sandes prins Kristiern dit, hösten 1506, för att i faderns ställe sköta regeringen. Han kufvade missnöjet, söijde för landets inre angelägenheter och sökte betrygga dess trohet mot Danmark genom att öfverlemna den ena makt påliggande beställningen efter den andra åt danskar. Så t. ex. när den svensk-vänlige erkebiskopen i Trondhjem Gaute Ivarsson hade aflidit år 1510, fick han till efterträdare en dansk, Jierr Erik Valkendorf, prinsens kansler och vid denna tid mycket betrodde män. Att det icke var en tillfällighet att danskar befordrades ses bäst derataf,. att något år senare konung Kristiern uitryek-
355. I trä snidade bilder af konang Hans, drottning Kristina och deras familj, i ett af drottningen till gråbrödraklostret i Odense skänkt altarskäp.
ligen förbehöll sig att i Norge skulle platser stå öppna för danskar, så väl för länsherrar som prelater, ja till och med for riksråd. Den motspänstigket som i Norge visades den danska regeringen måste naturligtvis bestraffas, men utan all fråga gick dervid prins Kristiern för långt i hänsynslöshet. Biskop Karl i Hamar fängslades af honom såsom misstänkt för stämplingar med svenskarne, och ehuru den myndige erkebiskop Birger Gunnarsson i Lund häröfver besvärade sig hos konung Hans och denne lofvade, att den fängslade biskopen skulle få infinna sig vid nästa herredag och der få sin sak undersökt, underlät prinsen att rätta sig efter dem. En olycklig förbindelse hade han knutit under detta sitt besök i Norge. Han hade nämligen i Bergeu 1
1 Denne herr Arvid var en ifrig motståndare af danskarne. Han varnade herr Svante for att med dem ingå någon förlikning och ifrade i stället för en förening med Norge. »Det är bättre, sade lian, att liafva två riken förenade mot den danske konungen, än att han har två riken under sig till Sveriges förderf.»
Källa: Project Runeberg ·