Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521

daren underrättelse om olyckan på Tiveden, redan följande dagen satte han sig i släden. Gud allena känner de tankar som den dödssjuke mannen, som ännu ville göra det yttersta, tänkte under denna sin färd. Han förskonades dock från att bevitna vidare olyckor, ty redan under det släden for fram öfver Björkfjärdens is uppgaf han sin ande (den 3 februari 1520). Så dog en af de ädlaste män historien känner bland Sveriges regenter.

Vid unga år hade han tillträdt styrelsen öfver ett nödstäldt land, vid 27 eller 28 års ålder rycktes han derifrån. Ur de brydsamma tider i hvilka han lefde, ur de partistrider och de örlig som då hemsökte Sverige möter oss icke minnet af en enda dålig handling med hvilken han fläckat sitt namn. Med en sällspord kraft gjorde han, knapt mer än en yngling, sin vilja aktad af hög och låg, med en hofsamhet som är värd vår beundran vaun han folkets varma kärlek. För en regents fredliga idrotter saknade han aldrig intresse; allt ifrån hans herradömes första år äro vi i tillfälle att bevitna hans ifver att skaffa de nödlidande rätt, och härvid skydde han ej att taga deras parti, mot hvilka landets store ej betedde sig så som de borde.

Farsoter härjade landet under hans tid, och krigets nöd hemsökte det, men tillståndet var dock bättre än under hans faders tid. Afgjord lycka följde i det längsta hans krigsföretag, och tidtals rådde fred mellan nordens riken. Framför allt hade man under de år han var landets herre skäl att till framtiden ställa det bästa hopp, så mycket mer — kan efterveriden tillägga — som herr Sten Sture var en man, som i mycket såg friare och vidsträcktare än hans samtid.

Från början af hans regering (1513) harman i behåll en myntordning, i allt hufvudsakligt lika de närmast föregående. Till halten voro den unge herr Stens mynt lika faderns (sexton penningmarker ansågos ännu motsvara en mark silfver). Man hade förut klagat deröfver, att herr Svante hade försämrat rikets mynt, men det hade helt visst varit oklokt att förbättra det, alldenstund det nu var i värde jemngodt med det danska. Herr Sten gjorde det första försöket att prägla större mynt än örtugen; någon myntordning härom är dock icke känd. Vi veta icke mera än hvad vi kunna döma af sjelfva myntet, som blifvit intill våra dagar bevaradt i några få exemplar (fig- 371).

1 S[anctus] Ericvs rex Swecie. — Mone[ta] stocholm[ensis] 1512.

371. Herr Sten Stare den yngres s& kallade riksdaler1.