Victor Hugo och hans strid med Napoleon III

“NAPOLEON DEN LILLE.“ 27 skjutit lagstiftaren. Han har gifvit en öfverste, som vi skulle kunna nämna vid namn, hundra tusen francs för att trampa sin plikt under fötterna. Han har på fyra dygn utgifvit fyrtio tusen francs om dagen i brännvin åt hvar brigad. Han har låtit mörda en mängd personer i sitt hus. Han har låtit nedsabla och nedrida och nedskjuta på boulevarderna, arkebusera man vet ej riktigt hvem och hvar, begå mord i parti, bland hvilka han har den blygsamheten att icke vidgå mer än hundranittioett. Han har förvandlat vattningsgroparna kring boulevardernas träd till blodpölar, blandat barnets blod med moderns och alltsammans med sina knektars champagnevin. Han har gjort allt detta, gjort sig så mycket besvär och när han sedan spörjer nationen: är du belåten? får han icke mer än sju millioner fem hundra tusen ja till svar! I sanning, det är klent betalt... - Låtom oss förstå hvarann emellertid. Vill man kanske säga, att vi påstå ingen hafva röstat för mr Bonaparte? Långt därifrån. Mr Bonaparte har på sin sida haft hela ämbetsmannas värmen, statsauslagens tolf hundra tusen parasiter jämte deras underhafvande och anhöriga; han har haft för sig de bestuckna, de blottställda, de fiffiga och i släptåg efter dem de mindre vetande, en ansenlig hjord. Han har på sin sida haft herrar kardinaler, herrar biskopar, herrar kaniker, herrar öfverdjäknar, herrar djäknar och underdjäknar, herrar prebendeinnehafvare, herrar kyrkovärdar, herrar kantorer, herrar klockare, herrar kyrkovaktare*) och alla ’de stilla i landena’, som det heter, och alla de gudeliga, en dyrbar ätt, uråldrig, starkt tillvuxen och förökad efter jordägarskrämseln vid 1848 års revolution, och hvilkas böneformulär lyder så här: ’O, min Gud! Låt aktierna stiga! Låt mig, o Herre, vinna tjugufem procent på mina fondpapper! Helige apostlar, hjälpen mig att få mina viner sålda! Helige martyrer, fördubbla mina hushyror! Heliga Maria, obefläckade jungfru, värdes kasta en nådig blick på min lilla rörelse i hörnet af Dragaregatan, och låt boden midt emot gå på tok.’ För mr Bonaparte hafva sålunda värkligen och obestridligen röstat: första klassen ämbetsmännen; andra klassen de mindre vetande; tredje klassen - possessionat- och industriinträsset. Erkännom att människoförståndet och kälkborgareförståndet i synnerhet har sina gåtor. Vi känna och vi vilja ej dölja, att en mängd af just de människor i Frankrike, som bäst veta hvad affärsförtroende betyder, att just de röstat för mr Bonaparte. Om ni, när omröstningen var gjord, händelsevis råkade på någon af dessa affärsmän, lika godt hvilken, så skulle ni kunnat komma i följande samtal med honom: Har ni nämt Louis Bonaparte till republikens president? Ja. Skulle ni vilja antaga honom till er kassör? Nej.“ - - Bland alla de mördande utfall, af hvilka snart sagt hvarje sida i denna bok öfverflödar, är det ej lätt att välja. Det är, som synes, icke blott Napoleon utan äfven hela den del af samhället, som kunde antagas stödja honom, som Hugo söker hudflänga. Ingen lär kunna neka, *) D. v. s. hela den katolska kyrkan från de högsta till de lägsta.