Sida 28
28 VICTOR HUGO. att han gjort det med talang. Och ingen lär numera kunna neka, att detta käjsardöme, hvaröfver han utslungade sina förbannelser, blef en olycka för Frankrike. Och oblidkeliga förblefvo Hugos uttalanden alltjämt; uti denna sak har han stått fast och oböjlig, äfven då det såg ut, som on händelserna skulle komma att gifva honom orätt. 7. Jersey och Guernsey. Den ryktbarhet, som boken om Napoleon förskaffade sin författare öfver hela Europa, förorsakade honom också nya svårigheter. Det är bekant, att Napoleon under hela sin regering hyste planer att bemäktiga sig Belgien. Vare sig nu att den belgiska regeringen kände detta eller ej, säkert är, att den ansåg sig böra vara på sin vakt och undvika hvarje spår till missämja med Napoleon. De franska flyktingarna voro därför anledning till farhågor, hvilka i hög grad ökades i samma mån som Belgiens hufvudstad utgjorde utgångspunkten för angreppen på fransmännens härskare. Frågan om Hugos förvisande ur landet blef nu satt på dagordningen, men sedan man låtit honom förstå, att han var besvärlig, föredrog han att frivilligt lämna Belgien. Han slog sig ned på den lilla ön Jersey (dje’rsi), som ligger i engelska kanalen så nära Frankrike att man kan se den normandiska kusten därifrån. Jersey var ett så godt som själfständigt härtigdöme under engelska kronans beskydd, och ön hade därför af gammalt gärna valts som tillflyktsort af fransmän, som förföljdes för sina politiska åsikters skull. Här följde nu en tid af lugn för skalden, som fick sin familj till sig, sedan hela hans bohag i Paris, alla hans konstskatter och dyrbara minnen blifvit sålda på auktion, rubb och stubb. Han fortsatte att utfärda sina politiska manifest till fransmännen, men framför allt fortsatte han nu sin länge afbrutna diktning. Det är fortfarande vreden öfver rättvisans förtrampande, som styr hans penna uti diktsamlingen Straffsångerna, hvilka utgöra
