Sida 17
Ermack lyftad af två kranar.
ERMACK, VÄRLDENS STARKASTE FARTYG.
Den mänskliga civilisationen har i alla tider segerrikt bekämpat de blinda naturkrafterna. Våra äldsta förfäder hackade med sin flintyxa hål på isen och fiskade därigenom.
Från detta primitiva sätt att krossa isen med stenyxa till våra dagars moderna isbrytare är ett långt steg och ända finnes mellan dem en viss analogi. Äfven ha isbrytarne haft att genomgå en lång utvecklingshistoria i likhet med alla andra uppfinningar.
Den isbrytare vi gå att beskrifva beställdes af vice amiral Makaroff för ryska regeringens räkning hos den stora Tynefirman Sir W. G. Armstrong, Whitworth & Co., och har fått namnet Ermack.
Ermack är försedd med dubbla propellrar såväl för- som akterut och är det starkaste fartyg, som hittills konstruerats för isbrytande. Om man tänker sig ett skeppsskrof af stål, 305 fot långt, 71 fot bredt, 42 fot djupt, med 8,000 tons deplace-ment och hvilket är i stånd att, framdrifvet af en maskinstyrka motsvarande 12,000 hästkrafter, löpa till storms mot en 10 fot tjock ismassa utan att taga skada, kan man få en aning om hvad Ermack verkligen är.
Som synes af illustrationen är den yttre formen, hvad fören och aktern beträffar, äfvenså propellernas placering, helt olika andra fartygs. Dess främre del är bj-ggd af solidt gjutstål.
Man kan förmoda att en isbrytare skulle borra sig i isen, krossa den och bryta den undan genom sin stora styrka, men så är ej fallet. En verklig isbrytare bryter ej upp isen, den bryter ned den. Såväl midskepps som för- och akteröfver, finnes det ej enda vinkel eller utstående kant, i hvilken isen kan få fäste. Sidornas ytor äro runda som ett äpple, i afsikt att bjuda isen minsta möjliga hållpunkt.
En hvalfiskfångare kan under stundom blifva fastfrusen och »sönderskrufvad» af isen. Något sådant kan ej hända Ermack. Om den fastnar mellan tvenne ismassor, skall den höja sig sakta, men säkert och utan att ens få en rispa. Emel-
lertid kan den pumpa alla tankar fulla af vatten och isen skall då nödgas bära en tyngd af tio millioner kilogram eller ock gifva vika. Troligen ger den sig.
Men Ermack har ännu ett godt medel att försvaga isen, nämligen med tillhjälp af propellerna i fören. En tillfällighet ledde till upptäckten af denna konstruktion. En isbrytare blef vid ett tillfälle fastfrusen och kaptenen sökte forcera isen, men förgäfves. Då slog han back och se — isen gaf vika. Man insåg nu att propellern sög undan vattnet under isen och på så sätt gjorde den svagare och lättare att genombryta. Detta är anledningen hvarför Ermack har propellrar såväl för-som akterut. Det är ej heller möjligt att isen skall kunna krossa Ermack, ty då skulle den lika väl kunna krossa en solid stålmassa af samma storlek, och ännu har naturen ej frambringat en is med denna oerhörda styrka.
Ermack är ett dubbelt skepp från början till slut och dess tvenne skrof äro förbundna med så starka mellanbalkar, att den är faktiskt osårbar, under det att fartyget på samma gång omöjligen kan sjunka. Det är deladt i 48 afdelningar af absolut vattentäta skott, hvilkas goda styrka nogsamt har pröfvats.
Se här ett annat prof. Om Ermack placerades längs en kaj och om kettingar från tvenne 4,000 tons lyftkranar applicerades om fören och aktern, skulle den kunna lyftas upp ur vattnet och hänga rak som en järnstång. Före toge man samma ma-terialprof med det starkaste fartyg i engelska flottan, så skulle det störta samman af sin egen vikt som om det vore b}rggdt af papp.
Det är klart, att en så kollosal kropp som denna, skulle vara till föga nytta utan muskler af proportionerlig styrka. En ångares muskler bestå af hans maskiner, axlar och propellrar. Ermack har fyra ångmaskiner som lämna drifkraft, tre akter öfver och en för öfver. Hvar och en af dessa utvecklar 3,000 hästkrafter och förses med ånga af sex dubbeleldade pannor. Propellrarne äro af nickelstål och betydligt starkare än pansarfartygens.
