Sida 23
fruktan, som folk anser berättigad, och det ar svårt nog förstå hvarför denna slags feghet skall vara mindre föraktlig än någon annan.
Von Holzen var tysk till börden, och denna nation förenar modet med en så stor försiktighet, att folk understundom taga fel och tro att den saknar denna egenskap. Ett ärr på hans kind vittnade om, att han i sina studentdagar hade ansett det för en nödvändighet att duellera. När man såg von Holzens ansikte, kom man ofrivilligt att fundera på, hurudant märke hans motståndare fått som minne af denna sammandrabbning.
Då von Holzen kommit upp för trappan, stötte han upp en dörr, som stod på glänt och gick långsamt in, efter att först ha sändt ett rökmoln före sig in i rummet. Där fanns icke många möbler, men rummet var fylldt med en hel del saker, som icke borde ha sin plats i en sängkammare. Detta rum blef nämligen användt som magasin för en hel del föremål, hvilka butikens ägare blott utbjöd till några få utvalda. Luften i detta rum var ett sant babelstorn, hvarest egendomliga baciller från alla världsdelar foro omkring och frodades i den kvafva atmosfären.
På ett imiteradt empirebord stodo tre vattenkrus eller tillbringare af efterapadt, venetianskt glas. En gul hand, som stack fram ur ett mörkt trasbylte med gamla sängkläder, grep efter glaset, hvilket var tomt, och sträckte fram det mot von Holzen, då han inträdde i rummet.
»Jag har skickat efter mjölk», sade professorn och drog några starka drag ur cigarren utan att dock gå för långt in i den mörka vrå hvarest sängen stod.
»Det var vänligt af er», sade en röst och det var omöjligt afgöra, om den var ironisk eller tacksam.
Von Holzen såg på det tomma kruset med ett leende och rykte på axlarne. Hans ansikte hade måhända en gång varit vänligt. En ful mun vittnar vanligtvis om ett godt hjärta.
»Det är väl för att ni kan vinna något på det», sade den matta rösten från sängen.
»Jag kan vinna något, men jag kan också undvara det», sade von Holzen. Han vände sig om mot dörren och tog ett krus mjölk, som ett barn räckte honom. »Och så skulle jag ha några småslantar tillbaka», sade han skarpt.
(Forts.)
EN HÄRJANDE CYKLON.
En afton i början af juli månad drog en våld-sam cyklon genom Töllesjö socken i Elfsborgs län. Den gick genom Ödenäs och Hemsjö socknar nedbrytande allt i sin väg. Skogens största jättar, de väldiga granarne, såväl som småskogen och buskarne nedbrötos på en sträcka af en och en
kvarts mil, banande en cirka ioo fots bred väg genom skogen. Nedanstående fotografi är tagen vid sjön Ösen i Ödenäs socken och visar huru de kraftiga träden ligga som afmejade af en jättestor lia eller uppryckta med rötterna.
Amatörfoto. af hr And. Skog, Gbg.
