Sida 35
10. Regeringarnas försök att lösa arbetarfrågan
Ja, mycket talar för att hon kraftigt befordrat de revolutionära ideernas spridande och rotfästande i folkmedvetandet — icke minst genom att undertrycka arbetarnes press-, yttrande- och församlingsfrihet. Den i oktober 1878, — omedelbart efter ett, icke från socialdemokratin utgående attentat på kejsaren — antagna “lagen mot socialdemokratins samhällsvådliga sträfvanden“ innehåller nämligen förbud mot socialistiska möten, föreningar, tryckskrifter och penningeinsamlingar samt rättighet för polisen att fängsla och från orten utvisa personer, som söka sprida socialistiska ideer. Följden häraf var, att redan före 1878 års utgång 37 tidningar, öfver 200 böcker och 189 arbetareföreningar förbjudits, samt öfver 200 personer utvisats ur Berlin. I midten af 1886 hade i hela tyska riket förbjudits 957 tryckskrifter — däribland 124 tidningar — samt 251 föreningar i 145 olika orter. Antalet utvisningar uppgick sannolikt till ett par tusen. “Det lilla belägringstillståndet“ (betydande nästan obegränsad frihet för polisen att arretera, utvisa, anställa husundersökningar, upplösa föreningar, förbjuda eller upplösa möten och beslaglägga tryckskrifter), hade införts i ett halft dussin städer, däribland Berlin, Stettin och Frankfurt am Main; och i maj 1886 utfärdade minister von Puttkamer sin nya “sträjk- och församlingsordning“, hvarigenom icke blott ytterligare massor af arbetareföreningar tillintetgjordes, utan också nästan all sammanslutningsfrihet för arbetare, som ej segla i regeringens farvatten. T. o. m. vid riksdagsvalen förbjudas otaliga af arbetarnes valmöten — ehuru sådant är alldeles olagligt vid dessa tillfällen. Författaren har under ett par år i Berlin haft tillfälle iakttaga det öfvermodiga sätt, hvarpå polisen oupphörligt kränker arbetaren i hans rättigheter som medborgare och själfaktning som människa, och har vunnit den öfvertygelsen att — hur godmodig, ja för makttillbedjan böjd tysken än må vara och hur mäktigt i honom rotad den af regeringen skickligt underblåsta krigslystnaden än må vara — socialistförföljelserna värka dock ett väldigt tillnyktrande och hos det ofantliga flertalet af arbetare en djup, ständigt tilltagande förbittring. — Och ej nog härmed, det fins siffror, som med all önsklig tydlighet tala om hur grundligt förfelad den bismarckska undertryckningspolitiken är. De vid riksdagsvalen för socialdemokratiska kandidater afgifna rösterna voro:
Källa: Project Runeberg ·