Read Runeberg

Den industriella arbetarfrågan, nutidens förnämsta sociala spörsmål

Originalsida 39
Originalsida 39
Originalsida 38
Originalsida 39
38–39

Sida 39

10. Regeringarnas försök att lösa arbetarfrågan

Gruflagarna bestämma att kvinnor och barn alls icke få användas under jorden, att lönerna ej få utbetalas i krogar, att vissa mått och steg för arbetarnes hälsa och trygghet måste tagas o. s. v. Äfvenledes finnas lagar om förlikningsdomstolar mellan arbetare och kapitalister, om förbud mot att betala lönerna i varor i stället för i mynt, om missbruk i särskilda yrken m. m., som kan räknas till arbetarelagstiftning.

Många engelsmän mena att de äga ett motstycke till furst Bismarcks statssocialism i sin, från Elisabets dagar härrörande fattiglag. Denna förordnar nämligen, att hvarje församling har skyldighet att i ett s. k. “arbetshus“ eller blott genom almosor understödja hvarje, till själfförsörjning urståndsatt församlingsbo — “så att ingen engelsman skall behöfva dö af hunger“. Det dog emellertid (enligt hvad som kunde fastställas genom polisdomstolarne) af hunger såsom enda och omedelbara dödsorsak 280 engelska medborgare år 1885 — under det att nationen samma år utgaf 178 millioner kronor för fattigvården. Englands fattigvård är den statssocialistiska arbetarelagstiftningen mycket underlägsen, därigenom att hon — som en lång erfarenhet tillfyllest visat — förstör den nödstäldes själfkänsla genom ett fängelseaktigt inspärrande och genom att, medelst ändamålslöst, oproduktivt straffarbete, bestraffa arbetslöshet, som vore det ett brott. Vidare lämnar hon, i likhet med Bismarcks socialreform, den sociala frågan alldeles oberörd, genom att släppa ut arbetaren från arbetshuset, utan mer möjlighet att finna sitt uppehälle, än då han kom in. 1885 uppgick antalet “paupers“ (åt fattigvården hemfallna medborgare) som verkligen förefans en viss dag af året till 971,595, och som understödet ej är beständigt, utan oupphörligt fråntages några för att ges åt nya anmälda, beräknar man att under årets lopp bortåt tre millioner personer — d. v. s. en åttondel af arbetareklassen — under en eller annan form anlitade fattigvården. Till ondt eller godt har den engelska fattiglagen sålunda ett ingalunda oansenligt inflytande på nationens lif. De engelska arbetshusen hafva ännu för några årtionden tillbaka varit värkliga helveten af smuts, förnedring, svält och grymhet — enligt statistiker hemföllo åt fattigvården då dubbelt så många medborgare som nu —; de äro nu allt igenom aktningsvärdare, ehuru undersökningar nyligen faststält att det engelska fattighjonet får för litet föda att hålla krafterna uppe — särskilt

Källa: Project Runeberg ·