Sida 22
2. Nedisningsområdena under istiden. Istidens början; dess höjdpunkt; mildare mellantider, s. k. interglaciala skeden. Istidens öfvergång till nutiden. Nivåförändringar. Om nedisningsområdenas landskapliga beskaffenhet
innan isen uppnått sin södra och östra gräns, har den dock genom afsmältning i hög grad förtunnats; dock ser man i de tyska bärgstrakterna, att den ännu nere vid denna breddgrad vid nedisningsområdets utkant, nått en ansenlig mäktighet, alldenstund den lämnat spår efter sig långt uppe på de bärgsluttningar, till hvilka den nådde.
Om vi taga i betraktande vidden af detta nedisningsområde och isens mäktighet samt vidare erinra oss, med hvilken ringa hastighet glaciär-isen i allmänhet rör sig, så kunna vi föreställa oss, hurusom många tusen år måste ha erfordrats, innan nedisningen från en ringa början i polar- och fjälltrakterna kunde nå denna omfattning. Under många tusen år måste snö hafva hopat sig för att alstra en sådan landis, i synnerhet som hvarken all nederbörd utgjordes af snö, ej heller hvad som föll såsom snö helt och hållet omsattes i is, utan kanske till den större delen årligen afsmälte. Om redan isens bildning till detta omfång fordrat långa tiderymder, så har också dess fortfarande utbredning till ungefär samma omfång varat genom långa tider. Detta kunna vi finna bland annat af den oerhörda myckenhet skandinaviska och finska stenarter, som med denna is transporteras ända in till det inre Ryssland, Polen, Sachsen, Holland. Moränmassor, stundom af hundratals fots mäktighet, och hvilkas material till betydlig del är af skandinaviskt ursprung, äro utbredda öfver nordtyska slätten, danska öarna och Jutland.
Samtidigt med denna nedisning i norden voro ock de sydeuropeiska alperna härden för mäktiga glaciärer, som sträckte sig långt ned inpå de lägre trakterna; jämförda med dessa istidens glaciärer i Sydeuropa äro de nutida schweiziska dvärgar.
Ett mera detaljerat studium af refflornas riktning, moränbäddarnas och flyttblockens beskaffenhet samt åtskilliga andra bildningar från istiden har ådagalagt, att den förbättring i klimatet, som efter nedisningens största omfattning inträdde, icke oafbrutet fortgick, till dess isen inskränkts till sin nuvarande utbredning. Utan sedan isen en gång afsmält, åtminstone från en stor del af det område den intog vid sin största utbredning, så att Nordtyskland, Danmark, en del af södra Sverge, vidare de lägre delarna af Schweiz och större delen af Storbritannien blifvit befriade från sitt istäcke och tagna i besittning
Källa: Project Runeberg ·