Istiden : Ett skede i jordens historia

ådagalägga likaledes, att denna andra nedisning varit af mindre omfattning än den första. Det har t. o. m. antagits, att södra Sverge med undantag af en del af Skåne aldrig öfverskreds vid detta isens nya framryckande, utan att isen som en väldig tunga blott sköt fram i Östersjöns bäcken samt bredde sig ut öfver nordliga Tyskland, Danmark och Skåne med jämförelsevis ringa mäktighet.

I Schweiz har man mellan den äldre och den yngre bottenmoränen träffat brunkolslager, bildade af växter, som under den mildare perioden invandrat. De växter, hvaraf detta brunkolslager uppkommit, tyda i det stora hela på ett jämförelsevis mildt klimat; där finnas lämningar efter ek och hassel m. fl. växter, som nu lefva i samma trakt. Likaså finnas på några ställen i norra Tyskland växtförande aflagringar under likadana förhållanden, som peka på ett mildt klimat mellan skilda nedisningsperioder.

Dessa mildare mellantider, som förekommit under den stora istiden, brukar kallas interglaciala. Det kan ännu ej anses afgjort, huru många dessa varit, ej häller huru långt isens afsmältning i allmänhet under de samma hunnit fortskrida. Till sist inträffar dock en afgjord förbättring i norra halfklotets klimatiska villkor, hvarigenom så småningom isen nästan fullständigt försvann eller förminskades till sina nuvarande dimensioner; detta är öfvergången från istiden till den geologiska nutiden. Det är emellertid mycket som tyder på, att ej häller denna öfvergång har skett fullkomligt jämt ifrån istidens strängare till nutidens mildare klimatiska förhållanden, utan att tvärtom många växlingar, ehuru ej så genomgripande, mellan mildare och strängare, fuktigare och torrare klimat ligga mellan vår tid och den stora landisens afsmältningsperiod (se noten 2 sid. 33).

Då nu emellertid isen för sista gången afsmälte, kvarlämnades på det af den samma förut intagna området de aflagringar, vi i det föregående lärt känna, nämligen ändmoräner, botten- och ytmoräner med flyttblocken samt rullstensåsarna; därjämte en i allmänhet refflad och afslipad bärggrund med ofta tydligt urskiljbar stöt- och läsida.