Read Runeberg

Istiden : Ett skede i jordens historia

Originalsida 30
Originalsida 30
Originalsida 30
Originalsida 31
30–31

Sida 30

3. Djur- och växtlifvet under istiden

känner man många fynd af tvänne andra elefantarter, som mera likna de nu lefvande.

Noshörningar äro också betecknande för istidens europeiska djurvärld. En art var hårbeklädd och synes ha ägt ungefär samma utbredning som mammut; den är i likhet med denna funnen i väl bibehållna exemplar i Sibiriens frusna mark; tvänne andra arter hade sitt hemvist företrädesvis i Sydeuropa. Där lefde ock under istiden flodhästar, som under interglaciala tider t. o. m. utbredde sig ända till England. Hästarter, talrika idislare, bland hvilka i synnerhet hjort- och oxsläktet äro rikt representerade, — det senare släktet med former, som till en del äro stamformer för vår tama hornboskap — funnos i mängd under istiden. Renen lefde då så långt i söder som i närheten af det nuvarande Marseille, där talrika skelettdelar af densamma anträffats. Af gnagare har man funnit en stor mängd arter; bland dem lefva många ännu dels i polar- och fjälltrakter, dels i östra Europas och Asiens steppländer. Till denna rika djurvärld höra också en mängd rofdjur. Det väldiga grottlejonet, en egendomlig tigerart, närmast släkt med tertiärtidens tiger (Machairodus), grotthyänan och vildkatten tillhörde hufvudsakligen södra Europa, om de också under interglaciala skeden bredde ut sig längre mot norr. I grottbjörnen, järfarter, räfvar, hundarter, mårdar, hermeliner m. fl. se vi representanter för de mera nordliga rofdjursformerna.

Jämte lämningarna af denna egendomliga djurvärld har man funnit de första säkra spåren af människans tillvaro på jorden (sid. 33).

Det är i synnerhet tvänne omständigheter, som falla i ögonen vid en jämförelse mellan denna istidens och nutidens europeiska djurvärld. Den första är blandningen af sydliga och nordliga former. Denna blandning förklaras till någon del af de vandringar, som klimatväxlingarna under istiden förorsakat, hvarigenom de nordliga och de sydliga formerna växelvis inkräktade på hvarandras områden. Till en del torde den förklaras däraf, att nutidiens djurformer i många fall ha en mindre utbredning, än de

Källa: Project Runeberg ·