Sida 31
3. Djur- och växtlifvet under istiden
klimatologiska omständigheterna skulle tillåta. Att lejon, hyäna m. fl. nu vid Afrika och Asien bundna djurarter ej förekomma i Europa, beror på helt andra omständigheter än klimatet. Dels kan deras utbredning mot norr ha inskränkts på grund af människans utrotningskrig, dels torde för många sydligare former, som i början af istiden och under interglaciala tider lefde i Europa, en återkomst efter istidens slut ha omöjliggjorts af rent geografiska förhållanden. Under istiden var nämligen Europa genom landbryggor öfver Medelhafvet förenat med Afrika; men dessa landbälten försvunno genom nivåförändringar vid istidens slut, hvarigenom flera däggdjursarter, som möjligen äljes skulle ha återvändt till Europa, blefvo därifrån afstängda. I viss mån är åtskilliga nordliga djurformers utbredning under istiden, jämförd med den nutida, beroende af likartade orsaker. Det bör också anmärkas, att nya lefnadsförhållanden kunnat framkalla förändrade lefnadsvanor, och att man därför ej alltid kan antaga, att en nutida djurart skall finna sig i just de klimatiska villkor, som samma eller en närbesläktad art under istiden kunnat fördraga.
Det andra påfallande draget i istidens däggdjursfauna, jämförd med den nutida, är dess rikedom på stora, numera alldeles utdöda arter. Mammuten, jättehjorten, uroxen, den ullhåriga noshörningen, grottlejonet m. fl. äro utdöda efter istiden. Bland de många orsakerna, till dessa djurformers undergång torde människans förföljelser vara en. En annan och viktigare ligger kanske i de genomgripande förändringar, som följde i deras lefnadsvilkor vid öfvergången från istiden till vår tid. Omfattande vandringar af djur och växter medförde en omgestaltning i dessa djurs gamla utbredningsområdens hela karaktär. Klimatförändringar och nivåväxlingar, hvarigenom vissa områden sänktes under vatten, andra förvandlades i öar o. s. v., kunna hafva förorsakat en sådan försämring i deras lefnadsvilkor eller inskränkning i deras utbredningsområden, att de ej längre kunde hålla sig uppe i kampen för tillvaron. Dylikt försiggår ännu i vår tid inom djurvärlden, den ena arten efter den andra dör ut eller skulle helt snart hemfalla åt förgängelsen, om ej den toges i skydd af människor (t. ex. bäfvern, älgen).
Källa: Project Runeberg ·