Sida 5
1. Om glaciärer eller jöklar, deras utbredning, deras rörelser och däraf förorsakade bildningar. Dessa bildningars förekomst långt ifrån nutidens glaciärområden utgör bevis för en tid med strängare klimat, istiden
kalfning“. De lösbrutna isbärgen föras sedan af vind och hafsströmmar långt ut på Atlanten, innan de hinna smälta. Samma företeelse, om också efter mindre måttstock, erbjuda landisarna på Spetsbärgen, Novaja Sembla, Frans Josephs land m. fl., där isen hinner hafvet förr, än den smälter.
I länder åter med mildare klimat äro dessa isar bundna vid högländta trakter. De från bärgen nedskjutande istungorna afsmälta, innan de nå hafvet. Så är förhållandet med Norge, i hvars fjälltrakter finnas vidsträckta af evig snö och is betäckta områden; vi hafva där Folgefonden vid Hardanger, utbredd på fjällslätten öfver en yta af flera kvadratmil, på afstånd lik en kolossal snödrifva. Ifrån denna “snöfond“ nedskjuta i dalarna långt nedom skogsgränsen istungor af ända till 1/2 à 1 mils längd. Dessa från den eviga snöns region framvällande ismassor kallas i Norge för bräer eller isbräer; med ett från isländskan lånat namn kallas de jöklar eller skridjöklar. Ett annat namn för samma sak är glaciärer, hvilken benämning härstammar från Schweiz. I det följande begagnas vanligen benämningen glaciärer. Justedalsbräen i Jotunfjällen är en ännu mera storslagen snöfond med tillhörande skridjöklar eller bräer. I vårt land förekomma i nordligaste Lappmarken ett ansenligt antal jöklar, af hvilka de största nå en längd af 1/2 mil. De äro samlade kring våra högsta fjäll Kebnekaise, Sarjek och Sulitelma. Smärre jöklar finnas äfven i våra sydligare fjäll ända ned till Herjedalen.
De sydeuropeiska alperna äro rikligt försedda med jöklar eller glaciärer. Smärre glaciärbildningar förekomma ock i Pyreneerna; de öfriga europeiska bärgen nå ej nog högt, för att “evig snö“ i nämvärd mängd skulle kunna bildas; de sakna sålunda förutsättningen för uppkomsten af glaciärer. Himalayabärgen i Sydasien med sina skyhöga alpmassor, nå, ehuru de ligga ej långt från ekvatorn, likväl upp öfver snögränsen och äro försedda med mäktiga glaciärer. På södra halfklotet äro de klimatiska förhållandena i allmänhet gynnsammare för glaciärers uppkomst än på det norra. Nederbörden är riklig och somrarna kalla. Häraf kommer, att glaciärer där nå ända ner till hafvet vida längre ifrån polen än på norra halfklotet. Vid sydpolen ligger också öfver jorden en ismassa, som både i afseende på utsträckning och mäktighet
Källa: Project Runeberg ·