Sida 7
1. Om glaciärer eller jöklar, deras utbredning, deras rörelser och däraf förorsakade bildningar. Dessa bildningars förekomst långt ifrån nutidens glaciärområden utgör bevis för en tid med strängare klimat, istiden
oss en åskådlig bild af det geologiska tidsskede, istiden, som skall skildras i detta häfte.
Ehuru den hastighet, hvarmed isen rör sig, är för obetydlig för att i vanliga fall omedelbart kunna iakttagas, är det ingen svårighet att påvisa densamma. Om man t. ex. lägger en linie af stenar tvärt öfver en glaciär, som fyller en dalgång, skall man finna, att efter någon tid stenarna blifvit flyttade något nedåt dalen och vidare, att de stenar, som ligga midt ute på glaciären, flyttats mera än de, som ligga närmare glaciärens sidor. Om sålunda stenarna ursprungligen voro anordnade i en rät linie tvärt öfver glaciären, skola de efter någon tid bilda en mer eller mindre regelbunden båge, vänd ned mot dalen. Liksom i en älf under vanliga förhållanden strömhastigheten ar större på midten än vid sidorna, där gnidningen mot stränder och botten värka hämmande, så rör sig ock glaciären vanligen hastigare i midten af dalgången än vid dalsidorna, där motståndet mot rörelsen är större; af samma orsak rör den sig med större hastighet på ytan än i bottnen.
Man har vid glaciärer på vidt skilda trakter gjort noggranna iakttagelser öfver rörelsehastigheten. De värden man funnit, växla mellan en eller annan cm. och några m. på dygnet. Såsom medeltal torde man kunna sätta en half m. eller något däromkring på dygnet; d. v. s. glaciären skulle vanligen röra sig med ungefär samma hastighet som spetsen af timvisaren på ett väggur. Man kunde vänta, att rörelsehastigheten i väsentlig mån berodde af markens lutningsförhållanden; så är emellertid ej fallet; mången gång framskrider glaciären lika hastigt på nästan horisontel bärggrund, som där lutningen är stark; man vet t. o. m. exempel på, att glaciären i stor skala rört sig mot landets lutning. Så var fallet i våra nordliga fjälltrakter under senare delen af istiden, såsom vi längre fram skola finna.
Där isen skrider fram öfver större afsatser eller ojämnheter i jordytan, är ej dess plasticitet alltid tillräckligt stor, för att massan skulle kunna under alla förhållanden bibehålla sitt sammanhang, det uppkommer djupa remnor i glaciären. Sedan isen passerat en dylik ojämnhet, hopläkas remnorna, under det att nya bildas på samma ställe i den efterföljande isen. Dylika remnor af
Källa: Project Runeberg ·