Sida 8
1. Om glaciärer eller jöklar, deras utbredning, deras rörelser och däraf förorsakade bildningar. Dessa bildningars förekomst långt ifrån nutidens glaciärområden utgör bevis för en tid med strängare klimat, istiden
ända till hundra m. djup och mera äro en mycket vanlig företeelse och göra ofta vandringar öfver glaciär-isar farliga, i synnerhet som de ofta döljas af nyfallen snö.
Fig. 1. Nedre ändan af en glaciär (Västerbotten) visande på isens yta liggande flyttblock samt den valfformiga öppning, hvarur glaciärälfven framkommer.
Glaciär-isen är i allmänhet bemängd med stenar, grus och bärgartsstoft både i sin inre massa och på ytan. En del häraf har af vindarna förts ut på isens eller den “eviga snöns“ yta och blifvit öfverhöljd af följande års snöfall, hvarför isen i sitt inre ofta visar ett slags växellagring mellan renare och mera smutsbemängda varf; en del har genom frostens invärkan lossnat från fjällsidorna och rasat ned öfver glaciären, en del har af själfva glaciärens rörelse slitits lös från bärggrunden och därefter småningom arbetats in i isen. Alla dessa inblandningar, de må nu bestå af större stenblock, grus eller finare stoft, deltaga i glaciärens rörelse och bringas i dagen vid isens afsmältning, hvarför ofta isens yta vid glaciärens nedre genom smältning förtunnade del är alldeles jord- och
Källa: Project Runeberg ·