Sida 9
1. Om glaciärer eller jöklar, deras utbredning, deras rörelser och däraf förorsakade bildningar. Dessa bildningars förekomst långt ifrån nutidens glaciärområden utgör bevis för en tid med strängare klimat, istiden
stenbeströdd. Vid den nedre ändan af glaciären aflastas de i mån af afsmältningen och bilda under tidernas lopp framför glaciären en större eller mindre mäktig vall af gröfre och finare material. Om genom förändrade klimatförhållanden glaciären tillväxer, skjuter den framför sig denna vall; rycker den åter tillbaka, lämnar den vallen kvar såsom ett märke af sin tidigare utsträckning. Dessa grusvallar, som bildas framför glaciärens främre, nedre ända kallas ändmoräner. Dylika af tiotals m. och ännu större höjd finnas icke sällan i våra fjälldalar, tvärs öfver hvilka de bågformigt sträcka sig. De äro ett vittnesbörd om en fordomtima större utbredning af glaciärerna i vårt land. Äfven i mellersta och södra delarna af vårt land träffar man ofta på grus- och blockvallar som äro af samma natur.
Då glaciären glider fram öfver en jämn och ren bärgyta, utöfvar den på densamma endast ringa värkan. Är åter bärggrunden ojämn och förklyftad eller betäckt af stenar och grus, blir effekten lätt märkbar. Genom isens ofantliga tryck prässas stenarna in i dess botten och släpas med vid isens rörelse. Genom gnidningen mot hvarandra och mot bärggrunden nötas stenarna, blifva kantafrundade och repade i alla riktningar; de smulas mer eller mindre, alltefter hårdheten, sönder till ett stoftfint bärgartsmjöl, som jämte de ej söndernötta stenarna af glaciärens oerhörda tryck sammanpackas till en hård massa. Denna hårdt packade, af repade stenar, gruskorn och söndermalet fint stoft bestående massa, som bildas mellan bärggrunden och glaciärens undre yta, kallas bottenmorän. Detta jordslag har, som vi skola finna, en mycket vidsträckt utbredning och vittnar liksom ändmoränerna om forna nedisningar af vida större omfång än nutidens.
Å bärggrunden lämnar också glaciären otvetydiga spår af sin framfart i de repor eller refflor, som de i isens botten inkilade stenarna vid isens rörelse inrista i bärgen. Dessa refflor angifva genom sin riktning, i hvilken riktning isen rört sig. De kunna iakttagas nästan öfverallt i vårt land, i synnerhet i hällar vid sjöstränder, eller på
Källa: Project Runeberg ·