Sida xxvii
Den gamle knekten och Fänrik Stål, af C. G. Estlander
DEN GAMLE KNEKTEN OCH FÄNRIK STÅL.
hafva förmått honom att svika hvad plikt och ära bjöd. Det hejdlösa återtåget mot norden hade väckt en föreställning att armén drogs bort från landet för att tjäna till Sveriges försvar, medan Finland var öfverlåtet åt förtappeisen, och däraf hade framkallats en demoralisation, som yttrade sig på många sätt, men ingenstädes så fördärfbringande som på Sveaborg. När sedan några behjärtade män vid hären gaf kriget en annan vändning och därmed mod och kraft åt de bättre elementen, främst åt folkets lojalitetskänsla, var det för sent att rädda fästningen, där modlösheten och fegheten hade gjort sitt verk. Man hade bärgat de försvarandes lif och offrat deras ära jämte fäderneslandets dyrbaraste intressen. Då äfven förrädiska stämplingar pågingo inom fästningen, kastades på kommendanten ett sken af delaktighet i förräderiet, hvartill han måhända icke var skyldig. Gränsen där dagtingandet öfvergår till förräderi var alltid svår att fastställa, men så mycket kan man säga, att om ock kommendanten icke var den förrädare sägnen gjort honom till, så har likväl förräderiet icke blifvit med ett enda ord för hårdt bestraffadt i dikten.
Man har bevis för att »Sveaborg» är en af de tidigaste bland Sägnerna, skrifven våren 1846. Men äfven « Fänrik Stål» måste samtidigt hafva varit under arbete. Den första stansen af « Sveaborg» ger till känna att skalden redan då utkorat den enkla krigarn på Ritoniemi till sagesman och att han på kvällarna plägat lyssna till gubbens krigsminnen. Och detta kan icke vara någon senare tillkomponerad ingress: « Sveaborg» är alltigenom hållen som en sådan hågkomst, och till 3rttermera visso vänder sig den talande i diktens midt till jmglingen med en antydan om hans poetiska intentioner och hans kärlek till våra minnen. Man måste däraf sluta att dikten »Fänrik Stål» varit planlagd i sina detaljer redan från början och troligen äfven till större delen utförd. Hufvuddelen af denna dikt har man icke i skaldens handskrift; till och med den tjuguförsta stansen finnes dikten endast i en af skaldens maka gjord afskrift, till hvilken han med sin stil fogat de sex sista stanserna, gående från den punkt, då studenten kommer med förändradt sinne till den gamle krigarn.
Källa: Internet Archive ·