Sida 353
Runebergs insats i arbetet för åstadkommande af en ny svensk psalmbok i Finland, af V. T. Rosenqvist
RUNEBERGS INSATS I PSALMBOKSARBETET.
mäktat åstadkomma några nämnvärda resultat åtminstone delvis vara bristen på en fast arbetsordning. I ärkebiskopens memorial konstateras till först, att kommittén beträffande den svenska psalmboken icke tiligjort någonting vidare än hvad som framgår af ofvan relaterade protokoller från år 1818. Därefter framställas till ledamötemas besvarande följande tre frågor: 1:0) huruvida kommittén redan under instundande februari månad kunde sammanträda för att fastställa de grunder, som borde följas vid utarbetande af förslag till nya psalmböcker samt utse män att ombesörja deras redaktion; 2:0) om det ej vore ändamålsenligt att så inrätta de nya psalmböckerna, att de kunde i allo vid sidan af de gamla begagnas, hvarvid det således finge bero på enhvars fria behag att vid den offentliga gudstjänsten bruka den ena eller andra, — detta c till förekommande af de förvecklingar och betänkliga oredor, som en allmän föreskrift angående en ny psalmboks införande och ovillkorliga begagnande äfven hos oss skulle framkalla;» samt 3:0) om det icke vore tjänligt att, med iakttagande af den gamla nummerföljden, antingen ordagrant eller med möjligast lätta öfverarbetning bibehålla så många som möjligt af de äldre psalmerna och utesluta endast de obestridligt andefattiga, innehållslösa eller i annat hänseende olämpliga, men att åter vid dessas ersättande söka så vidt möjligt åstadkomma likhet såväl i versmått och längd som äfven i den nya psalmens hufvudtanke, — allt detta för att tvenne psalmböckers tillvaro i församlingen så litet som möjligt må föranleda någon störing eller hos den svage väcka oro och bek}mfimer om skedd ändring af det kära häfdvunna. Under erkännande af svårigheterna vid författande af psalmer utaf sistanförda slag och icke underkännande cdet smärtsamma obehag, hvilket en frisinnad poetisk ande uti sin verksamhet måste erfara under tvånget af ifrågavarande för sin trivialitet måhända mest besvärande band», trodde sig ordföranden dock vara « oberättigad att betvifla möjligheten af berörda svårigheters lyckliga besegrande, därest kommittén anser giltiga skäl förefinnas att på uppgifvet sätt begränsa sina tillgöranden».
I sitt svar på detta memorial** godkänner Runeberg den af ärkebiskopen föreslagna tiden för psalmbokskommitténs sammanträde. Äfven
* Svaret finnes intaget bland Runebergs EfterlAmnade skrifter, men orfttt hånfördt till år 1856; bör qftlfiUlet Tara 1853.
353 «
Källa: Internet Archive ·