Tillbaka Read Runeberg

Johan Ludvig Runebergs hundraårsminne: festskrift den 5 februari 1904

Originalsida 355
Originalsida 355
Originalsida 354
Originalsida 355
354–355

Sida 355

Runebergs insats i arbetet för åstadkommande af en ny svensk psalmbok i Finland, af V. T. Rosenqvist

RUNEBERGS INSATS I PSALMBOKSARBETET.

för det arbete, som nu skulle vidtaga. I bref till v. Beskow af den i maj 1854 berättar Runeberg om detta möte. t Det var ett helt kyrkomöte», skrifver han. cLandets tre biskopar deltogo i alla kommittéerna, ärkebiskopen presiderade. Grunderna inom psalmafdelningen voro snart nog lagda, men utförandet ger möda». Vidare skrifver han i samma bref: « Arbetande ledamöter för den tiUämade nya psalmboken äro prof. Lille, rektor Stenbäck och jag. Vi hafva åtagit oss att hvar för sig utarbeta ett fullständigt förslag, hvarefter allt kommer att underställas kommitténs in pleno granskning. Hvad resultatet blir af allt detta och huruvida någon vinst härigenom kan tillskyndas vår kyrkosång är ovisst; säkert är att arbete ger det oss fullt opp». Att grundprinciperna icke skulle blifva andra än de som tidigare uttalats i korrespondensen mellan ordföranden och ledamöterna, är utan vidare klart. Och inom två år tänkte man sig att arbetet skulle utföras.

Länge varade icke besöket i Abo; i-slutet af februari var Runeberg redan i Borgå och tyckes omedelbart med stor energi hafva gripit verket an. All annan poetisk produktion — han var som bäst sysselsatt med författande af nya cSägner» — fick för en tid hvila för denna uppgift, som blifvit honom pålagd, men som ju längre det led allt mera tillvann sig hans stora och varma intresse. Under somrarna ansåg han sig dock hafva rättighet till hvila äfven från diktande af psalmer, likasom från hvarje annan diktning.

Från det redan nämnda och några följande bref af Runeberg till v. Beskow erhåller man en och annan intressant uppgift beträffande arbetets fortgång äfvensom Runebergs uppfattning af detsamma. Följande den fastställda planen, försökte han c att med så få ändringar som möjligt bearbeta de gamla psalmerna efter språkets nuvarande fordringar». Den Wallinska psalmboken var härvid «en ypperlig hjälp, dock måste, för dess mera pretiösa uttryckssätt på åtskilliga ställen, betydligare afvikelser göras äfven från den;» dessutom ingingo i denna psalmbok bearbetningar af blott vid pass 200 gamla psalmer, medan enligt kommitténs bestämning öfver 300 borde bibehållas, hvartill ytterligare skulle komma ungefär 100 nya psalmer. Beträffande dessa senare psalmer ansåg Runeberg, att icke heller många af de Wallinska psalmerna kunde för ändamålet användas, särdeles som enligt kommitténs beslut de gamla psalmemas både nummerföljd och meter borde iakt-

3S5

Källa: Internet Archive ·