Sida 356
Runebergs insats i arbetet för åstadkommande af en ny svensk psalmbok i Finland, af V. T. Rosenqvist
v. T. ROSENQVIST.
tagas. Med sådan raskhet skred arbetet framåt, att Runeberg den i maj 1855 hade kommit till den 224:de psalmen; och till påsken följande år (påskdagen inföll år 1856 den 23 mars) hade han sitt förslag färdigt.
Arbetet kostade Runeberg icke ringa möda. <Dag ut och dag in» var han fängslad vid detsamma. «I förra hälften» hade han cmycket bråk med åtskilUga partier, såsom t ex. Davids psalmer och psalmerna öfver några söndags-evangelier, hvilka senare måste snart sagdt alla ersättas med helt nya öfver samma texter». Han blef dock säkerligen ganska snart medveten om att han skulle lyckas föra verket till slut inom behörig tid; men å andra sidan var han länge tveksam, huruvida det han åstadkommit skulle till sin inre halt blifva fullt dugande för sitt ändamål. I detta afseende canfaktades» han <af en osäkerhet», som han förut icke erfarit vid sin diktning. Härom säger han själf : cStundom repar jag mod och tänker: det bär sig ju skäligt; en annan gång tycker jag att alltsafaimans är förfeladt, skralt och matt Hvad som uppehåller mitt lynne vid allt detta är hoppet, att ändå en eller annan psalm kan utfalla lyckligare och aktas värdig att bli upptagen i andaktens tjänst».
Kommitténs beslut var, att hvar och en af de tre medlemmarna skulle utarbeta ett fullständigt förslag, hvarefter allt skulle underställas kommitténs in pleno granskning. Runebergs medarbetare tyckas dock under arbetets fortgång hafva klagat öfver «att andra bestyr hindrat dem från att hinna framåt». Och ett faktum är, att, när kommittén ånyo sammanträdde till granskning, endast ett fullständigt förslag, det af Runeberg utarbetade, förelåg, om också de andra kunde framlämna månget värdefullt bidrag. Måhända hade Stenbäck och Lille redan vid kommitténs sammanträden år 1854 fått klart för sig, hvad de af Runeberg hade att vänta för åstadkommande af en ny psalmbok. Antagligen hade denne, omedelbart efter emottagandet af kallelsen att inträda i psalmbokskommittén, känt sig manad att närmare tänka sig in i saken och redan nu i någon mån pröfva sina krafter. Vid mötet i Åbo framstod han i följd häraf såsom den, hvilken var väl rustad för uppdragets utförande, men därjämte såsom den hvilken egde ett varmt och lefvande intresse — något som man kanske på förhand icke varit så viss om. Det var alltså icke under, om hos de två andra kommittémedlemmarna den tanken skulle vaknat beträffande Runeberg och den till-
356
Källa: Internet Archive ·