Sida 218
Sergels sista tid (1792—1814). Hans konstnärliga verksamhet
2 14
raren af Wetterstedt, som i senare år beskrifvit festen för B. von Beskow såsom »en af de gladaste middagar han bevistat». B. v. Beskow berättar derom i sina »Lefnadsminnen» *. Mot middagens slut »uppsteg Sergel, i öfversällt tillstånd, såsom vanligt vid en större måltid, och föreslog tjusar-konungens skål i ungefär följande ordalag: Mine herrar! . . . håll i mig, era svin (han satt emellan Oxenstierna och Ruuth) . . . vår sol dränktes i blod, men hon har
uppstått igen, för att stråla i en annan verld, ty ta mig tusan d — r var icke Gustaf den tredje en stråle af det eviga ljuset ! . . . den bild jag gjort af honom är s. . . ., men vi ha hans bild i våra hjertan, och der skall han lefva, så länge vi ha en droppe blod i våra ådror. En skål för Gustaf den tredje, för vår far, vår välgörare!»
Förmodligen var det vid samma middag som Leopold föredrog det ofvan antydda, högstämda
Gustaf III. Bronserad gipsbyst af Sergel 1794. Poem> SOm han intagit i I Svea gardes kasern. sina Samlade skrifter un-
der titeln »Minnes-skål, egnad konung Gustaf III, då hans statue aftäcktes 1808. I en talrik samling af denne konungs forne tjenare».
Denna stod är hvad man kan kalla den tredje hufvudtypen bland de många Gustafs-porträtt, omkring ett dussin, som Sergel utförde under årens lopp. Såsom den första betraktar jag då bysten af 1779 och som den andra i tidsordningen begrafnings-
* Sid. 52.
Källa: Internet Archive · ·




































































