Sida 229
Sergels sista tid (1792—1814). Hans konstnärliga verksamhet
ligaste slag, men erbjuda afgjordt mera ett personhistoriskt än ett artistikt intresse.
Både från Sergels italienska år och från den senare Stockholmstiden anträffas bland Sergels papper skisser till landskap. Sergel var ifrig ja entusiastisk naturvän, äfven i den bemärkelsen
Sergel sofvande. Chargerad pennteckning i Sergels bref till P. Tham 1801
I konstakademin.
att han hade ett lifligt sinne för landskapets skönhet, och det både det verkliga och det målade. Han värderade mycket Elias Martin, likasom senare Fahlcrantz, såsom landskapsmålare och samlade en mängd landskapstaflor i sitt hem (se nedan). Men märkligt nog tyckte han ej om komponerade landskap, och sjelf tecknade han blott »vackra utsigter» efter verkligheten. Betecknande är hvad han skrifver till Per Tham i ett bref den 14
Göthe , Johan Tobias Sergel. I cj
Källa: Internet Archive · ·




































































