Sida 94
1. Historisk Öfversigt
fastspikande. Vid skenändarne gör man erforderligt spelrum för temperatnrförändringarn« inverkan genom att mellan dem nyttja jernbleck af olika tjock lek, allt efter klimatet. Sedan spåret på en viss sträcka blifvit sammansatt. så justeras det med afseende på så vål dess horizontala som vertikala riglning. Till rättelsepunkter har man de omtalte pålarne. Spårets sidoinrigtning sker med tilllijelp af spakar, och derefter den noggrannare jemkningen med lätta hammarslag på svllarnes ändar. Till spårets höjande begagnar man likaledes spakar. När spåret med tillhjelp, af dem fått sin xätta höjd, hvilket bedömmes af en dertill särskildi inöfvail arbetare, juste-raren, så underbäddas syllarna så säkert, att de sedan bibehålla sitt läge. Skenorna inrigtas dels med rigt-skifvor, dels efter ögonmått, som härvid i allmänhet gif-ver en säker ledning. Merändels lägger man skensträngarna något för högt och nedstöter dem derefter med handdockor till vinnande af större fasthet. Är nu spåret väl jusleradt, så borttager man rigtpålarna och till-stampar ballasten mellan och på syllarna. Innan delta sista verkställes bör dock banan någon tid befaras, och spåret förnyade gänger omrigtas, tills det erhållit full fasthet. Svllarnes underbäddning verkställes med tunga hakformiga hammare, som man kallar ballasthackor.
143. Hvilka anordningar vidtager man för att nn-derlätta fordonens sång öfver skenorna, då en landsväg och en jernväg korsa hvaraudra i samma plan?
På sidan af jernvägen utfvlles landsvägen till samma höjd med jernvägen och tillstampas eller stensättes ända intill skenan, som likväl bör räcka 0,2 eller 0,4 decimal-tum deröfver. På samma sätt skulle man kunna
Källa: Project Runeberg ·