Jernvägs-skola

större skala 1801 på banorne mellan de vidsträckta skifferbrotten i Skottland, som på denna tid tillhörde Lord Penrhyn. Några år senare se vi ändtligen systemet med gjutna jernskenor användt å banorne i Nord-Englands kolminor under den form, som det sedermera behållit, och som ännu är bruklig på en mängd kolbanor.

Fig. 1.

Skenorna C (se fig. 1) äro gjutna i stycken af 4–5 fots längd och hvila med de hopbladade ändarne i gjutjerns-stolar. I stolarne äro de fästade med en genomgående bult. Sjelfva stolen är med träd-dymlingar och jernnaglar fastgjord vid stenunderlaget. Stor fasthet, ringa dyrhet i trakter, der priset å gjutjern är billigt, och lätthet att reparera, äro de egenskaper, som man tillägger detta system.

14. Voro de med sådana skenor utförda banorna långa?

Det första jernvägsbolag erhöll stadfästelse 1801 och utförde den 1¹/₃ mil långa Surrey-banan. Llanely-Garrey-banan (1802) var 2¹/₃ svenska mil och Croydon-Godstone-banan hade samma längd.