Jernvägs-skola

fots I3ngd, hvilka 9ro förenade med hvarmdra genom

stången no, hvilken för hand kan skjutas fram och tillbaka förmedelst en vid p befintlig vinkelhäfstång. Hafva nu dessa skenor det å fig. skuggade läget, så fortgå naturligtvis fordonen i spåret x y. Förändras deremot deras läge så, att de vridas omkring de fasta punkterna a och b, tills de med de andra ändarne sammansluta vid c* d', så blifver det raka spåret vid c d afbrutet, och fordonen intvingas i det nu fullt slutna vexelspåret x y/. De skjutbara skenstyckena kallas spårvexlings-skenor. Denna form på spårvexlingar är den enklaste af alla och är att rekommendera, när sådane skola anbringas mellan paral-lela spår etc., men den har den olägenhet att alltid lemna ett spår fullkomligt öppet, så att de vagnar, hvilka t. ex. under vexelskenornas på fig. antydda skuggade läge komma från y/, på en gång lemna skenorna vid c7 och d/ och nedfalla ur spåret, hvilket kan gifva anledning till ganska stora olyckor.

147. Vlnea det spårvexlingar, aom ej hafva deaaa

olägenheter!

Man har försökt mångfaldiga former på spårvexlings-apparaterna, innan man påfann en sådan, som motsvarade alla fordringar på säkerhet och derjemte med lätthet kunde manövreras. De bäst kända inrättningar af detta slag äro för närvarande de så kallade sjelfverkande eller sä-kerhetsspårvexlingarne med tillspetsade vexelskenor.

148. Hon år deaaa spårveiliag iarättad, och hvar-

för kallas den såkerhets-reiel ?

Han föreställe sig de bäda på fig. 26 med hvitt utmarkte spårdelarne, som bestå af tillspetsade sken-

5