Jernvägs-skola

ulltid skall sluta lufttätt till cylindern, är den gjord nå-, got elastisk derigenom, att man format delame e e af metallringar, som äro öppna på ett ställe af omkretsen, och utpressas från hvarandra af starka stålfjädrar, så att de alltid noga följa cylinderns innansida. Allt efter som nu ångan inkommer genom kanalerna /1 och V l', än öfver, ån under kolfven, och utgår genom L, skjutes kolfven fram och tillbaka i cylindern, kolfstången K F (fig. 51) meddelar rörelsen åt vefstaken m och genom denna blif— ver derefler drifhjulet o o förmedelst vefven n försatt i rörelse på ett sätt, som noga öfverensslämmer med spinnrock-hjulets kringdrifvande med foten. Man ser af fig. 51 att på machinen finnas två vefvar och äfvensi två cylindrar.

245. Hvarför använder man två sådane, och hvarför

sitta vefvarna i rät vinkel mot hvarandra?

Föreställer man sig ett lokomotiv med blott en cylinder, och tänker sig machinen efler elt slag stående sålunda, att vefven n, vefstaken m och kolfstången k /'befinna sig i rak linie, så skall någon kringvridning af hjulet o o icke kunna åstadkommas, Oaktadt man kan låta ångan efter behag verka på kolfven, ty kraften förlorar sig i en gagnlös tryckning mot axeln. Machinen skall vid en sådan ställning alldeles icke förmå åstadkomma någon rörelse; i alla de fall åter, då den af m och n formerade vinkeln är mycket trubbig eller spetsig, skall sådant blott med möda ske, men deremot då delarne m n bilda en i det närmaste rät vinkel, är dess dragkraft som störst. På det machinens rörelse således må ske lätt och hastigt, äro två cylindrar anbragte, af hvilka den ena alltid innehar den för sin verkan fördelaktigaste ställningen, just då den andra kan föga eller intet uträtta.