Sida 80
1. Historisk Öfversigt
ilfts bestrykande med ämnen som skydda mot vattnet, såsom beck, tjära m. ro.;, det var likväl utån påföljd. Senare använde man den mera rationcla metoden att meil kemiska medel förändra de rötande ämnena i trädet, si att de förlorade denna egenskap. Man lyckades nu vida bättre, men man var och år : ännu tveksam i valet af det kemiska ämnet, samt sättet att dermed impregnera trädet. Försöken erfordrade lång tid. Man försökte med kreosot, qvieksilfversublimat, svafvelbarium, zinkchlorid samt jern- och kopparvitriol. De sislnämda båda ämnena tyckal i anseende till både billighet ocb verkan varj de mest användbara. Framför allt har kopparvitri-olen vunnit förtroendei genom dess vidsträckta och lyckliga användande vid Berlin-SLettio- qch Berlin-Hamburg-jernvägen. De med denna vitriol indränkta tallsyllarna hafva redan varat i 8—10 år.
120. Få hvad sätt bringar mtn metallsaltet i trädet?
Antingen håller man syllarna en längre tid (8—10 dagar) neddränkta i det upplösta saltet, eller nedlägger man dem i stora metalltråg, ur hvilka luften utpumpas. Derigenom ailägsnas äfven luften ur trädporerna. Pågjuter man derefter hastigt saltlösningen, på intränger den tämligen djupt i trädets porer, i synnerhet om man ytterligare inpressar den med • hydrauliskt tryck. Ett mycket godt sålt (uppfunnet af hrr Bpttner och1 Möh-ring i Dresden) är det äfven att koka saltlösningen tillika med de deri nedlagda syllarna. Derigenom upplöses ägghvitätnnet samt aflägsnas luften ocli växtsafterna. När man sedan afkyler lösningen med det deri befintliga trädvirket, så kondensera sig ångorna i irädcelleriia, och det atmosferiska Irycket inpressar saltlösningen mycket djupt i de nästan lufttomma porerna. Delta verksamma
Källa: Project Runeberg ·