Sida 2
Sjöresa. — Lübeck. — Hamburg.
gallionen till nachter-huset. Man kände redan några detaljer, man anade tillresten. Bestämdt bestreds uppgiften af några Hamburgare, som befurmo sig bland passagerarne på fartyget. Ett eller två hus kunde måhända brinna i Hamburg — allt derutöfver vore omöjligt. Med sådana släcknings—anstalter, med en sådan massa alltid tillgängligt, oförskräckt sjöfolk, som den gamla Hansestadens, fordrades det eldregn från himmelen, för att kunna fortplanta lågorna. De goda Rostockarne blefvo förklarade fara endast med osanningar; man hade roat sig på deras bekostnad; påståendet var alldeles orimligt. Visserligen åberopade de sig på bref, på trovärdiga personers utsago. Det var och blef omöjligt, att Hamburg kunde brinna. Så kunde icke försynen försynda sig mot den andra handelsstaden i verlden.
Man måste dock, till Rostockarnes heder, medge, att de icke togo beskyllningen för osannfärdighet serdeles häftigt, utan sökte ganska förnuftigt sin tröst under däck, h vari frän snart smällen af Champagne-korkar förkunnade, att drufvan från Epernay, af svenskt fartyg' fördt från Stockholm, har välkomnades af tyska gommar. En egen kretsgång! ett tänkvärdt kringirrande! Champagnen, som likväl hvarken var af Jacksons eller Cliquots, måtte imedlertid funnits serdeles välsmakande, ty, endast efter åtskilliga artiga påminnelser, ville de upprymda gästerna skiljas från Gauthiod, som borde fort-
Källa: Project Runeberg ·
