Sida 3
Sjöresa. — Lübeck. — Hamburg.
sätta sin resa och hvars skoflar redan började förråda en viss otålighet medan de plaskande vande sig i det fradgande vattnet. '
Andtligen voro »fremmande från bord», och ångfartyget sköt åter sin gamla fart. Mörkret började inbryta, en temligen frisk bris blåste utifrån sjön, och vågorna visade, koketterande, sina svällande former mellan hvita garneringar. Sjelfva Hamburgarne tycktes blifva tveksamma med anledning af hvad de hört. Känslan af rusk och kyla stämde måhända ned deras nyss visade, stolta förtröstan. De gingo, sins emellan rådslående, af och an på däcket, och kanske stannade de slutligen i den åsigten, att Hamburg ändå möjligtvis kunde brinna. Jag vet icke om de dymedelst ansågo sig sätta en gräns för den omkringgripande branden, men nog framskaffades skyndsamligen åtskilligt fluidum, som flitigt förbrukades, fastän i en sinnesstämning, hvars grund-ton ostridigt var melankolisk.
Klockan omkring half till tolf, då jag behörigen hunnit insomna vid den, som aftonlektyr betraktad, temligen tröglästa »Reichardts Passagier», rörde en af mina reskamrater lätt vid min arm och tillsade mig, att, derest jag ville se Hamburg brinna, borde jag begifva mig upp på däck. För mina yrvakna sinnen klingade denna inbjudning temligen sällsam — ännu hade vi antagligen tio a tolf sjömil till Trave-miinde, derifrån till Lübeck två mil samt vidare till Hamburg nio och en half — hvad
Källa: Project Runeberg ·