Sida 4
Sjöresa. — Lübeck. — Hamburg.
kunde här vara att se på det respektabla af-ståndet af en tjugu mil, äfven om man antar att, fogelvägen raknadt, dessa distanser betydligt böra kunna förkortas? Imedlertid, och då den utlofvade synen föreföll mig alltför underbar, att länge kunna hålla stånd, rafsade jag i hast tillhopa mina klädesplagg, och störtade, måhända något ofullständigt ekiperad, salongs-trappan uppföre. Hamburg brann verkligen, men icke i stoftet, utan i skyn. Der såg man tydligen lågorna kämpa med hvarandra, på somliga punkter ge efter, på andra rasa ut med fördubblad kraft. Det var en fruktansvärd återspegling i höjden af hvad som tilldrog sig der-nere. Det var ett eldhaf, som böljade i skyn.
Halfskönjbart framskymtande i dunklet kunde man märka den ena gestalten, den ena gruppen vid den andra, som, tigande, i olika attityder, visade sig på olika punkter af skeppet, liksom skygga att vara vittnen till det fruktansvärda skådespelet. Några skräddargesäller, som ernade utvandra till Norra Amerika — kocken med sin hvita nattmössa — machinislen till hälfts uppstfgen ur sin flammande underjord — ett par damer med kapporna tätt slutna kring sina af nattkylan darrande lemmar — de båda Hamburgarne, af hvilka den ene höll handen ofver ögonen, liksom ville han dermed tillin—
ö 7
tetgöra ända till skenet af den förfärliga sanning, som ur ett aflägset fjerran glänste mot honom — se der de fantasmagoriskt skiftande
Källa: Project Runeberg ·
