Sida 5
Sjöresa. — Lübeck. — Hamburg.
s
bilder, som på det dunkla skeppsdäcket rörde sig och hade varelse. I en slags rädd tystnad betraktade alla det på en gång pompösa och förfärliga fenomenet. Endast i hviskningar förtrodde man hvarandra sina anmärkningar der-öfver. Man visade och pekade, man talade knappt.
Högre än den öfriga härjande massan af flammor, steg en eldpelare i skyn och glänste och dallrade mot den mörka fonden bakom den. »En kyrka, säkert en kyrka!» yttade flere röster med en frågande betoning på orden. »Det är Sankt Frederici,» svarade den ene Hamburgarens djupa stämma, i det han sänkte* kikaren från ögat. Några vid Travemiinde meddelade, temligen lösa uppgifter om brandens uppkomst och rigtning vägledde honom troligtvis i detta sitt omdöme, som likväl, efter hvad jag sedermera inhemtade, var ett misstag. Fredrikskyrkan brände först påföljande morgonen.
Hvar minut smulade måhända här ett välstånd till stoft, hvar timme slukade millioner. Firmor, som seklers idoghet underbyggt och stadfästat, sjönko i ett nu till intet i lågorna. Handelsverldens throner skakades i djupet af sina grundvalar. Ty det var i hjertat af Hamburg, bland de rikaste magasinerna, de ståtligaste köpmanspalatserna, de mest luxuriösa butikerna, som den store förhärjaren gick sin, emellanåt hejdade, men ännu ej afbrutna bana. Han förbisåg vid detta tillfälle fattigdomen och
Källa: Project Runeberg ·