Sida 96
Ur ett bref från Dresden.
okändt i Norra Tyskland, och om hvaren af hvilka man kände sig frestad att utropa, såsom någon af de små Parisiska physiologierna om Parisiskan: »Elle ne marche pas; elle on-dule.»
Bruhlska terrassen erinrar, genom sitt namn, om en konungagunslling, hvars minne just icke inom Sachsen lefver i Välsignelse. Grefve v. Briihl var premierminister hos August 111, under den olyckligaste och på vanära mest rika delen af hans regering, (1746 — 1763) då tyngden af sjuåriga kriget låg, utarmande ocb förödmjukande, öfver hans stater, då han meJ knappa nöd räddade sitt postlin och sina taflor inom Königsteins murar, sig sjelf inom War-schaus. Imedlertid 'hindrade dessa nedtryckande förhållanden icke ministern att, efter ett Iif af ytterligt slöseri, vid sin död efterlemna en furstlig förmögenhet. Det palats, till hvil-ket terrassen egentligen endast utgör en ad-pertinens, var skådeplatsen för de lysande fester, i hvilka den Sachsiska embetsmannen öfver-glänste Tysklands krönta hulvuden. Härmed förmådde han dock icke uppehålla sitt som statsman mera och mera sjunkande anseende. Han lefde och dog missaktad. Hans minne står vanfrejdadt i historien. Endast för hans ^terrass» stannar Dresden hos honom i någon förbindelse.
Elb-bryggan ger, sedd från terrassen, en ganska vacker, oftast en ganska liflig anblick.
Källa: Project Runeberg ·