Sida 95
Ur ett bref från Dresden.
Vill man, efter besöket i Bibliotheket, skaka af sig bokdammet, kan man taga vägen åt Briihlska terrassen, dit man uppstiger på en utomordentligt bred, prägtig granit-trappa och hvarifrån man har en herrlig utsigt öfver Elben, Elb-bryggan och förstaden Neustadt. Här brukar den eleganta verlden promenera. Här angifva modets furstinnor inom Dresden den fashionabla snitten och färgen på klädningar. Här ser man rätt ofta lysande toiletter och uttråkade ansigten, de sednare halfvissnade fram-spirande ur blommorna af de förra. Briihlska terrassen är med ett ord Dresdens Norrbro. När förlofvade vilja att verlden skall veta deras lycka, gå de dit arm i arm. När någon skalk vill roa sig med att bilda en folksamling, pekar han der på någon punkt af Elben, och straxt har han omkring sig en gapande svärm af nyfikna. Polisen inställer sig, och ber honom skingra sig. »Tout comme chez nous.»
Man har påstått att franska invasionen och de täta kampementerna af franska trupper i Dresden gifvit åt denna stads umgängeslif en viss fransk turnyr, något mera fritt, lifligt och ogeneradt, an circlarne i Tysklands hufvudstä— der i allmänhet vilja medgifva. Jag vet dere-mot icke, om man vågar gå nog långt tillbaka, för att skrifva följande förhållande på de älskvärde fransyske officerarnes räkning, men nog såg jag just på Briihlska terrassen åtskilliga qvinnogestalter, hvilka rörde sig med ett behag,
Källa: Project Runeberg ·