Bref, anteckningar och skizzer från utlandet. Del 1

Voltaire mot Rousseau, Schelling mot Hegel, Atterbom mot Leopold, v. Beskow mot Lin-deberg.

Troligtvis med en viss beräkning pa min egenskap af Svensk, visade man mig en gravyr öfver Gustaf Adolfs-monumentet vid Liitzen, lrvilket jag nyligen på stället besett. Man utbredde sig vältaligt öfver skönheten af den minnesvård, »som Tyskland rest åt den svenska konungen.» För min del fann jag detta genombrutna bronztempel med sina göthiska sirater temligen småaktigt — pa det milslånga, flacka fältet försjönk det nästan till proportionerna af en någorlunda tilltagen skyllerkur. Ett stort minne borde icke gömmas under så krumpna former. Här skulle man ha lagt en klippa, med orden Gustaf Adolf skurna i graniten, och låtit Guds himmel hvälfva som döme öfver monumentet. Monumentala tillställningar, som den vid Leipzig, kunna vara nätta och vackra åt en Mozart, en Jean Paul, kanske en Schiller, men, då mensk-ligheten vill fira sina mest upphöjda heroer, måste den också sjelf något höja sig öfver gränserna för sockerbageri-arbeten. En krokan i bronz är ostridigt för litet för en Gustaf Adolf den Store. Yare detta likväl sagdt uteslutande om monumentet. Den tacksamhet, den pietet, som reste det, äro derföre icke mindre aktningsvärda.