Bref, anteckningar och skizzer från utlandet. Del 1

bliotlieket. Nar man icke är vetenskapsman, icke bibliofil i ordets teckniska mening, förefaller det visserligen föga lärorikt, att i hast genomirra en mängd boksalar, låta sig föreläggas några märkvärdigare manuskripter eller inkunabler, göra bekantskap med en eller annan stor personlighets piktur och namnteckning, men imedlertid betraktas sådant, derest man gör anspråk på någon grad af humanistisk bildning, som en helig pligt, och den anses icke stort bättre än en half vilde, som från en utländsk resa återvänder till fäderneslandet utan att kunn3 säga sig ha klättrat på stegarne i de fremmande hufvudstädernas bibliotheker, och som icke åtminstone hemför minnet af något Curiosum, jemförligt med dem Bibliotheks-vaktmästaren Ortengren, under min studenttid, så nitiskt förevisade i Upsala. Det var till slutsats på dessa förutsända premisser jag inträdde i den mera än trehundradetusende band starka boksamlingen, bland hvilka jag med två eller tre formerade en hastig bekantskap, och endast hann kasta ett flyg tigt ögonkast på de öfriga. De sågo lärda ut i sina pergamentsband, fastän alla styfva och raka i ryggen som gardesfänd-rikar. En bibliothekarie lyckas vanligtvis att hålla bättre rättning på sitt folk, än mången kompagni-chef. Aldrig ha våra snillen så mycken yttre hållning, som då de presentera sig på hyllorna af ett bibliothek, i nytt skinn, broderligt lutande sig tillsamman mot hvarandra,