Sida 92
Ur ett bref från Dresden.
rocken. Det livar ostridrgt livad man kallar ett fel mot kostymen.
Det gröna hvalfvet intager, såsom tillbörligt synes för en så vigtig depöt, en del af kongl. slottet, hvilket man dock icke, till det yttre åtminstone, får beskylla för någon serdeles kunglighet. Byggnaden ser svart och förfallen ut, bär mera prägeln af ett fängelse, än af ett palats. Att något sådant dermed är åsyf-tadt, kan man likväl finna af en eller annan temligen tarfligt klädd hoftjenare, som fundersam passerar borggårdarne, och af den hög-vexta militär i vidunderliga björnskinns-mössor, som hvilar på geväret i trappgångarne. I öf-rigt är denna militär human och räsonna-hel. Jag fick en hel hop intressanta notiser om kungliga familjen af en dylik postgängare, som icke ansåg under sin värdighet, att med mig prata bort en del af sin vakt-tid. Disciplinen lärer vara mera faderlig, an egentligen militärisk. Officerarne skola inför fronten nämna hvarandra »Vetter» och »Qlieini», kusin och farbror.
För den, som är road af postlin, finnes deraf i det så kallade japanska palatset en utvald samling, så väl, efter hvad namnet ger tillkänna, Japanskt, som Sachsiskt och Fran-syskt. Jag inskränkte mig till en välönskan, al grannskapet framkallad, för Guslafsberg ocli Rörstrand, och, lemnande postlinet i sitt värde, begaf jag mig, en trappa högre upp, till Bi-
Källa: Project Runeberg ·