Sida 91
Ur ett bref från Dresden.
i sekler. Som ett regn af öfverflöd, fruktbärande in på barnbarns barnbarn, skulle dessa rikedomar kunna falla öfver Sachsens dalar och fält, men nu ligga de hårdt sammanstoppade i ett fullhorn, kalladt: »Griine Gewölbe», hvilket endast afkastar två thaler för hvar sjette nyfiken, som önskar begapa det. Hvad magi, hvad betydenhet, hvad stora möjligheter, hvad stolta utsigter ligga icke kedjade i denna döda massa, som dock så lätt kunde kallas till lif och verksamhet? Hvilken nationalförlust är icke hvar dag af det gröna hvalfvets tillvaro, serdeles om man, prosaiskt noggrann, beräknar ränta på ränta jfrån dess uppkomst? Och fastän det för ointagligt ansedda bergfästet Königsstein tills dato lyckats bevara skatten undan de Sachsen mångfaldigt genomströfvande eröfrarnes rofgirig-het, hvem vet likväl livad krigskonst eller förräderi — det sednare icke alldeles för Sacli-sarnes rykte fremmande — i en möjlig framtid kunna åstadkomma? Ett rikare krigsbyte stode troligtvis icke i Europa att göra, och vore väl värdt en vågad kupp. Gröna hvalfvets utrymda salar kunde då till den besökande vandraren, med Trojanen, utropa: »Fuimus.»
Åtskilliga arbeten af Benvenuto Cellini ådraga sig, genom verkligt konstvärde, en rättvis uppmärksamhet. Sällsam föreföll mig en i elfenben arbetad bild af en tiggare, hvilken man gifvit juveler till knappar i den trasiga
Källa: Project Runeberg ·