Sida 90
Ur ett bref från Dresden.
annan derivation till namnet, det fattiga Sach-sen gör sig grönt med en skatt af dyrbarheter, som troligtvis kan anses för den onyttigaste i verlden. För att uttrycka sig någorlunda poetiskt, trader man in i en verld af bara diamanter och äkta stenar. Guld är redan en småsak, och silfver under ställets värdighet. Här skulle en juvelerare kunna dö af bara förtjusning. . Kom en guldsmed hit in, satte han sig genast vid dörren, för att gråta glädjetårar. Enär omständigheterna icke tillåtit mig någon närmare beröring med dessa skrån, hvilkas glans jag endast beundrat utifrån, genom deras bodfönster, kan jag väl icke säga, att min rörelse var lika stark som möjligen deras, då jag, i känslan af min ringhet, ödmjukt promenerade fram emellan dessa massor af gnistrande rikedom. Men så mycket erinrar jag mig, att jag, med all skyldig aktning för andras egendom, önskade mig en stor, utomordentligt klar och vacker diamant, infattad i en juvels-epålett, som af konungen bäres vid högtidliga tillfällen. Jag önskade mig den — himlen skall veta det — icke som diamant, men som, efter hvad förevisaren i rund summa uppgaf, lysande tillräcklig för en sorgfri lefnads beliofver. Och att med sina önskningar stanna vid ett litet ting, mindre än en lillfingersnagel, det är ju ändå icke öfverdrifvet. I denna samling ligger imedlertid sålunda hundradetals välstånd i ett ständigt embryon-skick, och de hafva legat så
Källa: Project Runeberg ·
