Sida 120
Prag.
tade af den temligen illa luktande vallukten patschouli, låg kastad i ena hörnet af en soffa. Med anledning af det derpå broderade vapnet, upplyste mig kastellanen, att af familjen No-stitz finnas i Böhmen fyra serskilda grenar, men att hans husbonde, såsom innehafvare af ättens majorater, vore den ojemförligt rikaste och an-seddaste af familjens samtliga ledamöter.
Jag aflade ett besök i Elisahethiner-nunne-klostret. Jag tillbragte en timma i samspråk med tre, fyra fryntliga, beskedliga gummor, utan just någon hög bildning, men med sundt, godt, menniskoälskande förstånd, dem jag visserligen icke, om ej dragten sagt mig det, skulle tagit för nunnor. En verkligen hjertlig godhet, utan tecken till intolerans, var hos dem alla ett utmärkande drag. Då jag med afsigt, med anledning af Ferdinand II:s i klosterrummen befintliga porträtt, förde samtalet på Gustaf Adolf, yttrade en bland nunnorna: »Han ar en af edra martyrer». Med mycken artighet visades mig allt hvad i klostret fanns af intresse. Kapellet, starkt genomdoftadt af rökelse, var rikligt be-prydt med blommor - — foster af nunnornas egen konstflit — grupperade i vaser af ganska verldsligt utseende. Uppmärksamheten togs dock här nog mycket i anspråk af en Jungfru Maria i röd yllemuslins-klädning, som, coifferad med negligé, höll i sina armar en Kristus-bild i rock med krachan, Yidare ceremoni-rummet, der nunnorna afklädas novis-dragten och håret afskäres dem — ett hemskt
Källa: Project Runeberg ·