Bref, anteckningar och skizzer från utlandet. Del 1

rum, med gamla, gräsliga porträtter af kejsare och kejsarinnor, till hvilka säkert mera än ett förtvifladt öga blickat upp; hvilkas kejserliga bistånd mera än en bäfvande själ i sin angest besvurit. Så apotheket, der fyra nunnor, verkligen examinerade pharmaceuter, provisoriskt stöka omkring retorter och mortlar, än ruska om en medikaments-flaska, och än sätta en degel på elden. Slutligen cellerna, småtrefliga boningar med blomster-krukor, kanarie-foglar och taflor ur Bibliska historien. I en af dem såg jag till och med porträttet af en man. Det var naturligtvis en bror, en far. Nunnan, som förde mig omkring, smålog, då jag betraktade konterfejet. »Vi lefva i minnet, vi också», sade hon. Pa dörren till hvarje cell star ett tän-kesj^råk ur någon af kyrkofäderna. «

Kloster-trädgården är liten, mörk och dyster. Ett par yngre nunnor, som promenerade der, fingo ett tecken att aflägsna sig, då jag, jemte min höstmogna följeslagerska, inträdde på det oansenliga området för dessa arma varelsers utflygter i det fria. Den ena var dock nog älskvärdt nyfiken att, i detsamma hon vande sig för att gå, egna fremlingen en skygg, hastig blick. Derigehom sattes fremlingen nu i tillfälle att förklara — dock med endast denna lösryckta erfarenhet till stöd för sitt påstående — att man afven i klostren träffar blomstrande kinder och vackra, bruna ögon.