Bref, anteckningar och skizzer från utlandet. Del 1

för kongl. slottets räkning, måla emblemer till infattning af en större tafla ^ ur Nibelungen-lied, medan, från ett staffeli, en Judith, i begrepp att nedstöta Holofernes, trädde som en ande-uppenbarelse i dagen. Denna målning var endast utkastad; blott hufvudpersonerna stego färglagda fram frän den gråa, icke af pensel berörda grunden; den fick derigenom ett eget uttryck af hemskhet, som icke minskades genom det blodigt triumferande, det nästan kannibaliska i Judiths mörka, stolta öga, i hennes hårda, hotfulla anlete. Det var icke en antikens Charlotte Gorday, en medborgarinna, sojn hämnar fäderneslandet, artisten här kallat fram jiå duken; det var en qvinna som veder-gäller förolämpningar, dem hon tvingats underkasta sig; som med förtigen glädje låter vittnet till en svaghet försvinna, som mera hämnar sig sjelf, än sitt land.

Mera än en gång aflägsnade sig konstnären från sitt, som det ville synas, för honom temligen likgiltiga arbete med stenmålningen, och närmade sig med korslagda armar, med en känsla af intresse, som märkbart glödde i hans stora, passionfulla ögon, sin stolta, herrliga Judith, der hon i ,en hand, underbart skön, lyftade dolken öfver den slumrande Holofernes, kring livars i sömnen leende läppar skönjbart lekte vällustiga drömmar, och hvars hufvud stödde sig mot Israelitiskans blottade venstra axel, medan hans högra arm, matt om-