Sida 7
Sjöresa. — Lübeck. — Hamburg.
men i det hela, för en fremling åtminstone’ var nästan omöjlig att förstå, gåfvo de några ytterligare detaljer i det ämne, som nu uteslutande upptog alla sinnen och enväldigt slog under sig hvarje samtal, — branden i Hamburg. Nicolai-kyrkan, Eimbeckska huset, Gam-' peska bokhandeln hade brunnit, gamla Börsen och rådhuset hade blifvit sprängda i luften, af Hamburgs »unpartejischer Correspondent» lärer icke en bokstaf kunnat räddas, och sjutton personer, som i Herr käppfabrikanten Meijers källare gratis sågo sin törst Iill godo, hade blifvit begrafna under ruinerna af huset, hvilket störtade tillhopa, i detsamma det näst belägna sprängdes i luften. Sinnesstämningen var fruktansvärd; folket halft i uppror; öppet knot mot myndigheterna; försök att alkasta sig lydnadens bojor; en massaker redan skedd mot åtskilliga engelska sjömän och förnyelsen deraf med bäf-van emotsedd. För att biträda vid ordningens upprätthållande hade Lübeck till Hanse-systern skickat all sin militär, så till häst, som fot, så rädda, som modiga. Stundligen strömmade skaror af flyktingar från den olyckliga staden, och chausséen emellan Hamburg och Lübeck erbjöd skådespelet af utmattade och förhungrade utvandrare, som blindvis ilade framåt, belåtne åtminstone att halva vändt detta fasans hemvist ryggen. Midt i denna förvirring, detta allmänna elände, spelade imedlertid egennyttan och krämarsinnet sin smutsiga rol på ett re-
Källa: Project Runeberg ·
